Göteborgsposten – 21 april 1863, sida 1

—— ——4öää—ssrsiz.sinkj-?-2:i:i —— ter återkomsten till Wildernsea vi bodde hos pappa, och alls penningarne voro slut, och Georg blef nedstämd och bedröfvad och alltid tänkte på sina dåliga affärer och tycktes för. summa mig, så kände jag mig mycket olycklig, och det såg ut som om det goda parti jag gjort, när allt kom omkring icke kom att skänka mig nöjen och lyx för mer än ett år Jag bad Georg vända sig till sin far, men han vägrade. Jag öfvertalade honom att söka sig en anställning, men han misslyckades i sina försök. Mitt lilla barn föddes, och den kris som varit så olycklig för min mor följde för mig. Jag ge. nomgick den lyckligt, men var måhända retligare efter mit tillfrisknande — mindre böjd att kämpa lifvets hårda strid mera sinnad att klaga öfver fattigdom och bristande uppmärk. samhet. Jag klagade en dag högt och bittert. Jag före brädde Georg Talboysa grymheten att kedja en svag flicks vid fattigdom och elände, och han blef ond och sprang sir väg. Följande morgon fann jag på bordet bredvid min säng ett bref, som sade mig att han begifvit sig till antipodernför att göra lycka och att han endast såsom en rik man ville se mig igen. Jag ansåg mig öfvergifven och harmades bittert deröf. ver; jag hämnades genom att hata den man, som lemna: mig med ingen annan beskyddare än en gammal supig far och ett barn att underhålla. Jag behöfde arbeta strängt fö att kanna lifnära mig, och hvarje arbetstimma — och hvil ket arbete är hårdare än en lärarinnas enformiga slafveri — ansåg jag som en särskild oförrätt mot mig af Georg, hvar: far var rik och hvars syster lefde i välstånd, medan jag, ban: hustru, var en slafvinna för alltid dömd till armod och obe