Göteborgsposten – 21 april 1863, sida 1

ifrågavarande professionen, kunde ha ansett sig säker om första förslagsrummet; men åtskilliga omständigheter gjorde dock hans bofordran mindre sannolik. särdeles sedan han benädats med nordstjernan — något, som under närvarande regime anses som ett mycket dåligt omen för sökanden till en profession. Det är också sannolikt, att denna vetenskapsman kommer att uträtta mera vid skrifbordet än han skulle kunna uträtta i en kateder inför bänkar, fullsatta af glada och skälmska ynglingar). Hans historiska arbeten — och deribland isynnerhet hans ofulländade ÅGustaf Adolfs historia, för hvilkens fortsatta utgifvande statsbidrag med allt skäl tagits i anspråk — äro af ganska mycket värde. För öfrigt är professor C. onekligen en man med originalitet, om också ännu mera såsom menniska än såsom författare, en man med ider, om också en del af dessa äro hvad man kallar fixa. Förminskas dessutom icke det värdiga, det allas aktning vinnande i vår hållning genom vårt utmanande sätt? Vill det icke tyckas som att vi skulle hysa tankar på att begagna oss af de stora bryderier, om icke ännu mera, för hvilka en gammal nationalfiende är utsatt, och tillroffa oss, vore det ock tvunget att derföre frammana ett krig, ett byte, som i alla afseenden måste föranleda en fullständig omhvälfning i hela vårt under nuvarande sekel följda politiska system? Kan man icke antaga, att den hittills så enstämmiga och odelade opinionen för Polen inom hela Europa skall bli underkastad en störande inverkan genom den aggressiva hållningen hos oss? Kortligen, skada vi icke mera än vi gagna den sak, för hvilken vi visat oss hugade att sätta så mycket på spel? Är det ej antagligt, att ryska nationen, som hittills varit sönderdelad genom inre split, nu plötsligen kan börja känna en fläkt af sjelfförsvarsanden och sälla sig till sin sjelfherrskare, för att mota den utifrån hotande fienden? TI så fall är det i högsta grad lättsinnigt, att lemna ur sigte den från flera olika och pålitliga håll ingående underrättelsen, att ryska regeringen satt alla sina öppna och hemliga verktyg i gång, för att upphetsa stämningen inom folket och leda dess tankar utåt på aggressiva fiender, samt såmedelst afvända dess blickar från det olyckliga förhållandet inom landet. Härigenom får det hela ett fullständigt annorlunda utseende, än hvad det lyckligtvis hittills haft. Den stora, den upplyftande anblicken af att se hela det civiliserade Europa med en mun uttala sig med fördömelse öfver det ryska systemet i Polen och öfver den skändlighet vi der ha för våra ögon, är borta, och skådespelet inskränker sig till den ingalunda entusiasmerande scenen af tvenne nationer upphetsade emot hvarandra. Man kan visserligen invända, att anblicken af en liten och fri nation, som skyndar till en annan förtryckt nations hjelp, är imponerande, men i betraktande deraf att ryska folket kan ledas till att derföre anse ryska rikets integritet hotad, måste denna anblick ingifva besynnerliga tankar. Det är också derföre vi älska att tro, det ingen här i landet, ej ens förf. i N. D. A. hyser några tankar på ett dylikt aktivt uppträdande, om ej i förening med båda vestmakterna. Att Sverige skulle sjelft söka bringa allt på spetsen, är oantagligt, och ingenting visar heller, att någon dylik afsigt hyses. Såvidt vi kunna förstå situationen — det förhållandet dock tillsvidare lemnadt ur sigte, att stämningen på högsta ort kan anses gynsam för aktivitet —, ) Glädjen och skämtet torde väl dock mera vara på sin plats annorstädes än på ett föreläsningsauditorium. Redaktionens anm.