Göteborgsposten – 20 april 1863, sida 2

deras ytterligare utveckling i enlighet med tidens och landets fordringar. Endast och allenast genom det förtroende, landet skall visa till våra afsigter, skall konungariket Polen kunna utjemna spåren af den nuvarande olyckan och med säkerhet skrida framåt mot det mål, som vår omsorg utvisar för det. Vi anropa himlen om bistånd härtill, för att det må kunna bli oss förunnadt att uppfylla hvad vi alltid betraktat som vår mission. Petersburg d. 31 mars 1863. Alexander-. Det berättas, att tvenne nya till Polen destinerade fartygs afgång signalerats från London. Tidningen Europe meddelar redogörelse för tvenne egenhändiga skrifvelser från påfven till förmån för polackarne. Det ena utaf dessa bref är stäldt till fransmännens, det andra till Österrikes kejsare. Påfven erinrar deri de båda kejsarne, att tillfölje af Polens delning 11 millioner katoliker genom alla upptänkliga marter tvungits att assvärja sin tro, och anmärker, att af dessa med svärd och knut, konfiskation och landsflykt omvända millioner en mycket stor del önskar återvända i kyrkans sköte, efter exemplet af bulgarerna, men att Rysslands oförsonliga jernhand hindrar dem derifrån. Päfven slutar med en ifrig uppmaning till de katolska makterna, som det företrädesvis tillkommer, att inskrida till förmån för Polen, för att göra slut på denna fruktansvärda, redan alltför långvariga tryckning, för hvika deras uttröttade trosförvandter hotade att duka under. -Times innehåller en skarp artikel mot Ryssland och äfven mot Preussen för den mellan dessa stater ingångna utlemningskonventionen. Artikeln är märklig för sitt bestämda uttalande, en omständlighet som slående visar, hurudan stämningen inom allmänna opinionen i England är. Petersburgarne offentliggöra en adress, som kommunalstyrelsen i Petersburg öfverlemnat åt kejsaren under påskfesten. Liksom adelns adress uttalar den tillgitvenhet för och kärlek till kejsaren samt fasthåller vid rikets integritet. Times Breslauerkorrespondent lomnar en intressant skildring från det märkliga polska guerillakriget. Han säger: Såsom läsaren torde minnas, sökte Langiewicz, kort före de senaste drabbningarne, snarare förminska än öka antalet af de under hans befäl stående skarorna. Bland de kårer, som då skiljde sig från hutvudstyrkan, voro några sqvadroner kavalleri bestämda att utmärka sig framför andra. Omkring 400 man starka, med Ciszkowski i spetsen, lemnade de det gemensamma lägret i Goszoza d. 19:de. Deras ordres voro att oroa, upprifva och på allt sätt skada jernvägslinien i södra hälften af konungariket. Kastande sig åt vester, under det Langiewicz marscherade mot öster, för att falla ett förtidigt offer vid Welce, syntes han först i Radomsk, en station c:a 20 mil (313 sv.) norr om Czenstochau. Efter att ha lättat regeringens kassa på 6,000 rubler, ref han upp jernvägsskenorna dagen derefter i Zawierciez, några mil söder om sistnämnda plats. En rysk kolonn kom fram, aflossade några skott och dref polackarne in i skogen. Ytterligare 24 timmar voro tillräckliga för honom att komma till Czenstochau, der han oroade garnisonen, samlade hästar och lifsmedel, begaf sig till Wielun, 30 mil (eng.) i nordvest, och ungefär lika många mil från jernvägslinien. Han hade nödgats lemna den senare för några dagar, emedan ett halft dussin ryska kolonner skickats emot honom, hvilka oupphörligt marscherade fram och tillbaka mellan Piotikow och Czenstochau. Jernbanan var nu i skydd för hans förstöringsförsök, men trupperna qvarhöllos i söder, oaktadt general Brunners ifrigz begäran, att man skulle skicka hjelp till honom i Kalisch. Genom att hålla garnisoner i Czenstochau qvar, räddade han sålunda frår ytterligare nederlag Mielemskis band, son slogs omkring 100 mil (eng.) åt norr och an nara skulle ha erhålliy dödshugget af genera Brunner. Efter att gjort denna nytta, tog har d. 23 regeringens penningar i Dziloszyn (tic mil sydost om Wielun), och ref den 25:te up! jernvägen vid Kuznica, en mil från Czensto schau. Samma dag förstörde regeringens tid ning honom för första gången; men esterson han d. 27:de återvändt till Dzialozyn, må v ursäktas, om vi tro, att fäktningen endast af skar honom från jernvägen och sände honon tillbaka till hans förra läger. Allt detta för stöljande å ryssarnes sida — detta polackarne plötsliga återuppträdande och dess segerrik reträtter var blott några få dagars verk oc inom en rymd af 50 qvadratmilrr mr TAMARA