Göteborgsposten – 18 april 1863, sida 1

Krig eller sred. Det i går afton hit ankomna nummer af Posttidningen för sistl. thorsdag innehåller den i vårt gärdagsnummer pr telegraf omnämnda ofsiciösa artikeln rörande Sveriges utrikes politik, och vi skynda att, på grund af dess betydelse, här nedan in extenso meddela densamma: Under den senaste tiden hafva svenska tidningar, och framtör allt Nya Dagligt Allehanda, om Sveriges utrikes politik innehållit artiklar, hvilka synas så mycket mera egnade att sprida oro och bekymmer i landet, som de säkerligen på intet sätt uttrycka den i landet rådande allmänna opinionen. Ett försök att i korthet belysa den oriktiga grund, hvarpå de hvila, och de farliga slutsatser de innehålla, torde derföre icke anses helt och hållet utan nytta. De förtattare som här uppenbart och ohöljdt uppträda ej allenast för den lära, att Sverige bör deltaga i ett krig, som förmodas kunna komma att utbryta, men äfven för att Sverige dertill bör taga initiativet, Synas tillhöra antalet af dem, hvilka under åtnjutandet af en långvarig freds lugn och välsignelser hafva förglömt, att krig, alltid och under alla förhållanden, är en olycka, och att, då det utan nödvändighet företages, det är ett brott. Sannt är, och detta lärer ingen svensk bestrida eller derom vara okunnig, att omständigheter kunna finnas, då kriget blir en helig skyldighet, och då ingen sann fosterlandsvän kan förneka, att det bör och måste ega rum; men äfven under sådana förhållanden och äfven med de mest segerrika vapens lysande framgångar, är det alltid en beklagansvärd nödvändighet, som störande inverkar på landets utveckling och framåtskridande, på dess välstånd och penningeförhällanden, på familjens lycka och på samhällets förkofran. Alla dessa dyrbara föremål måste sättas på spel, då landets högsta moraliska eller materiela intressen synas hotade; då offrar svensken gerna och villigt lif och blod, gods och sällhet för ett älskadt fosterlands försvar eller välgång; historien bevittnar nogsamt att han skyr ingen fara, ryggar tillbaka för ingen uppoffring, och att denna anda lifvar ej allenast våra tappra och stridbara krigsmän, men äfven landets hela öfriga befolkning utan skillnad på kön och ålder. Men stort och sannt fosterländskt måste målet vara, och vid be