Göteborgsposten – 18 april 1863, sida 1

— — —LT— — — — — teater. — Så skall man kunna dela på sig med ett sällskap af fyra personer! Från teatern till de pietistiska rörelsesträfvandena skulle man visserligen anse det vara ett temligen långt steg; men så är det ej sedan man äfven börjat använda teaterfoyern för religiösa sammankomster. De privata lokalerna, för att ej tala om kyrkorna, räcka nu ej till för det andliga nitet, hvilket äfven för sin verksamhet sökt att få begagna Bloms sal. Vår tid måste vara full af mer än vanlig ondska, då så mycket predikande och så många bönestunder anses nödiga, och då dessutom uppmaningar till bildande af kristliga föreningar bland unga män behöfva utgå. All öfverdrift är skadlig och vållar en ohelsosam reaktion; och att en sådan ej uteblifvit inom de pietistiska lederna, erfar man alltför tydligt af de under senare tiderna i så stort antal i religionsgrubbel verkställda sjelfmorden. Den välkända v. Boeckmanska sotografiatelieren har i dessa dagar af hr v. B. försålts till sjökapten A. J. von Reis, men kommer att under oförändrad firma fortsätta sin verksamhet under samma persons ledning som på sista tiden skött densamma, alldenstund hr B. sjelf för det mesta uppehållit sig i Stockholm, hvarest han äfven etablerat en väl renommerad atelier. Allt blir således vid det gamla, och icke ens det lilla välljudande von saknas i den nye egarens namn. För fotografen Unnas många vänner härstädes torde det vara glädjande erfara, att hans atelier i Köpenhamn, under hr Strieglers firma, vunnit det största erkännande och att hr Unna har så fullt upp att göra, som han kan medhinna. Det torde icke hafva undfallit annonsläsarne, att i hr Daniel Heymans pappershandel redan finnas till salu porträtter af Selinderska sällskapet. Dessa äro dock ej så lyckade, som man skulle väntat af en Stockholmsfotograf, hvadan man bör hoppas, att någon af våra fotografer snart skall lemna oss bättre afbildningar. I Gumpertska bokhandeln har man sedan ett par dagar sett en ovanligare fotografi, föreställande — en stöfvel. Den skall naturligtvis vara en bild af senaste tidens märkvärdigaste produkt af det lofliga skomakareyrket, neml. den stöfvel, som Garibaldi bar vid Aspromonte och just den naturligtvis, som kulan genomträngde. Å hvilken skomakareverkstad i Tyskland den föröfrigt är förfärdigad, känner man icke.