Göteborgsposten – 17 april 1863, sida 1

guvernementer, och det polska myntväsendet ordnats i enlighet med det ryska samt tullgränsen mellan Ryssland och Polen afskaffats. Kort sagdt, polska nationens förryskande har utgjort målet för den ryska regeringens outtröttliga sträfvanden, ehuru polackarne såsom, den sista åtidens företeelser lagt i full dag, envisas att vara polackar. Det var klart att Nikolai, med orubblig konseqvens följda, tyranniska system skulle alstra nya revolutionära försök i Polen. Dessa igåsvo i sin ordning anledning till förökad stränghet och vaksamhet å de makthafvandes sida; ynglingarårycktes på blotta misstankar ur sina familjers sköte, för att i Siberiens ödemarker afkyla sin patriotiska entusiasm, eller i krigstjenstens tvång vänja sig af med sina frihetsdrömmar och genom kroppsliga bestraffningar beröfvas hederskänsla och sjelfaktning. OÖfficerare, som gjort sig i ringaste mån misshagliga genom fosterländska tänkesätt ha degraderats utan betänkande. En stor sammansvärjning för alla de fordna polska ländernas befriande och återförening bildades öfver hela det polska gebietet samt underblåstes och understöddes af de polska emigranterne. Men de nästan samtidigt år 1846 gjorda upprorsförsöken qväfdes i sin linda af de trenne makter som delat Polen. Den sista någorlunda oberoende öfrverlefvan af det polska riket, republiken Krakau, blef iföljd af det der gjorda revolutionsförsöket införlifvadt med Österrike. Återigen en uppenbar kränkning af vienertraktaten! Efter Nikolai död väntade de olyckliga polackarne många reformer af den i likhet med sin farfader och namne, såsom en af de liberala ideernas och den sanna humanitetens kämpar utmålade Alexander. Men det var dem förbehållet att se sina förhoppningar grymt gäckade. Denne furste är frisinnad så länge som oafvisliga statsskäl fordra det, och human så framt tillämpandet af humanitetens grundsatser befrämjar hans eröfringsplaner och despotiska tendenser. Tusende omständigheter ha sedan Alexanders tronbestigning visat att han är hvarje tum en Romanow, en värdig ättling af Peter I och Katharina IL, en värdig son af Nikolaus I. Han har ej blott alltjemt vägrat att göra allvar af någon bland de reformer, han gifvit polackarne hopp om, han har, alltsedan jäsningen i Polen började för tvenne år tillbaka, intill denna stund i alla frågor, som underställts hans afgörande, fattat beslut, som röjt att den honom tillskrifna mildheten och menniskokärleken icke varit djupt rotade hos honom utan blott tillhört den kejserliga ornaten. De åtgärder, som vidtogos i Polen sedan nationalandan der visade sig mera vaken och dristig, voro af den beskaffenhet, att de ej kunde annat än tillintetgöra alla förhoppningar om koncessioner från kejsarens sida. Den ryska soldateskens mord på värnlösa innevånare i Warschau, under förevändning af ordningens upprätthållande, blef ej bestraffadt; och sedan dess klädde det polska folket sig i sorgdrägt, mindre såsom en gärd åt de saklöst mördades minne än ett tecken till deras sorg öfver fäderneslandets tyranniska och våldsamma behandling af den monark, som borde vara dess fader och beskyddare. Det var klart att under sådana förhållanden kunde en insurektion icke dröja, helst som den kraftigt understöddes af den polska emigrationen och kunde göra sig viss om hela det liberala Europas bifall och välönskningar. Dertill kom att Italiens exempel var i alla afseenden egnadt att stegra det nationala partiets förhoppningar, på samma gång det italienska kriget gifvit krigserfarenhet åt många polska sosterlandsvänner.