Göteborgsposten – 17 april 1863, sida 1

ultimatum: Till polska folket! under kastelse eller döden! kunde, äfven om han, i likhet med en af det gamla Roms tyranner, önskat att polska nationen egt en hals för att kunna afhugga den, icke ordagrannt uppfylla sin gräsliga hotelse. Han kunde hvarken låta afrätta hvarenda polack eller tillintetgöra det polska folkets nationella existens, men han handlade så mycket i de förfärliga ordens anda att den lakoniska skriften ej synes osannolik. 1815 års konstitution afskaffade kejsaren genast utan att bekymra sig om wienertraktaten eller de makter, som garanterade densamma. De anseddare bland deltagarne i upproret blefvo sända till Siberien, eller ock dömdes de till militärisk strafftjenst, och blefvo i begge fallen utsatte för en mångårig tortyr, hvarom vi endast kunna göra oss ett svagt begrepp, för närmare bekantskap med knuten och prygelkäppen, dessa czarismens imposanta emblemer. De flesta officerarne blefvo landsförvista, universiteterna i Warschau och Wilna samt de öfra klasserna i gymnasierna och kadettskolan i Kalisch upplösta, och lärjungarne i den senare förssyttade till ryska militärskolor. Det organiska statut, som skulle ersätta konstitutionen, afskaffade riksdagen och förordnade i stället ett statsråd, hvars alla medlemmar kejsaren skulle tillsätta utan att han behöfde vid valet inskränka sig till polackar. Beskattningen bestämdes efter rysk måttstock och förvaltningen anförtroddes åt ett administrationsråd som stod under ståthållaren Patschewitsch personliga ledning. En paragraf i statutet föreskref att politiska brottslingar skulle dömas enligt ryska lagar. Polistvånget utvecklades i oerhörd grad, hvarje beröring med utlandet försvårades och hvarje nationelt-litterär verksamhet hämmades med tyrannisk stränghet. Då kejsaren 1833 kom till Polen, besökte han endast de utanför Warschau belägna fästningsverken, men då han 1835 passerade Warschau, emottog han en deputation af statsrådet utan att dock tilltåta den tala till sig. Han höll i stället till densamma ett tal, hvari den grymme och obevekliga envåldsherrskarens id6er oförblommeradt framträda — ett tal, hvari han förklarar att han vid första uppror i Warschau, skall jemna staden med jorden och icke visa den ringaste skonsamhet mot de ohörsamme, tilläggande dock att polackarne borde skatta sig mycket lyckliga att vara förenade med Ryssland. Under de trenne decennier, som förflutit sedan denna ombildning af den polska styrelseformen, har ryska regeringen oaflåtet arbetat på Polens russifierande — så godt den det förstått. De emigrerades eller till Siberien försändes konskriberade gods ha förlänats åt ryssar, såsom majorater, och sålunda början gjorts till bildandet af en rysk adel i Polen. Man har all anledning att antaga det Ryssland, ifall den närvarande insurrektionen qväfves och det icke genom vestmakternas mellankomst bringas på andra tankar, skall handla efter samma grundsats. Detta blefve af så mycket större betydelse, som adeln så allmänt deltagit i upproret och följaktligen kan med lätthet af den segrande czaren beröfvas sina fäders egendomar. I denna händelse skulle Polens russifiering verkligen ha icke så litet utsigt för sig. Man har icke försummat något tillfälle att bereda ingång åt den grekiska religionen, och man har gjort det ryska språket till skolornas förnämsta läroämne och vid hvarje embetes bortgifvande fogat det vilkor, att den sökande är fullkomligt mäktig detta språk. Wojwodskaperna ha förvandlats till ryska