Göteborgsposten – 11 april 1863, sida 1

Stockholm på hofkapellets konsert och der vann stort bifall. Vidare lärer programmet upptaga 2:a afdelningen af Beethovens Septuor, en symfoni af Gade samt flera sånger ur Haydns Skapelsen-. Det vore önskligt om denna konsert blef mera besökt än de tvenne i denna vecka gifna, ty oaktadt de frikostiga bidrag som en del personer härstädes tecknat till orkesterns bestånd, lärer dock botten på kassakistan snart bli synlig, om icke en påräknad inkomst af konserten mellankommer. I dessa dagar har i Stockholm aflidit en Göteborgare, som lofvade att gå långt framåt på konstens bana, neml. artisten Wilhelm Wohlsart. Begåfvad med utmärkta anlag för målningskonsten och en natwurlig god smak, hvilken genom flitiga studier ytterligare höjdes, stannade han dock såsom konstnär hufvudsakligast inom den såsom konstbranche mindre skattade porträttmålningen. Göteborgs museum förvarar tvenne taflor af hans hand, neml. Jenny Lind såsom Norma och ytterhgare ett fruntimmersporträtt af någon nu förbleknad Göteborgsskönhet. Den elegans, med hvilken dessa porträtt äro utfärda, vittna godt om hans säkerhet att föra penseln. Med lika lätthet skötte han äfven pennan; men på det litterära området gaf sig hans excentriska och egendomliga karakter bjertare tillkänna, och i hans uppsatser, hvilka hade mycket tycke af fyrverkeripjeser sprakade ej sällan snillegnistor fram. Bland de äkta perlorna fann man dock ett ötverflöd af oslipade glasbitar, kringkastade under ett alltför krystadt bemödande att vara originel och pvick, det senare mest inom witzens område. Äfven i Göteborgsposten har Wilhelm Wohlfarts penna varit synlig, i det han för några år sedan från Stockholm hitsände Epistlar till vännerna i Viken. Hans ålderstigna, här bosatta mor öfverlefde endast i 8 dagar sonen och afled d. 8 d:s i den höga åldern af 83 år. Med anledning af krönikeskrifvarens sistl. lördag lemnade beskrifning å den tysta skolan i Haga, har Handelstidningen, under lifligt förordande af understöd åt densamma, upplyst att ytterligare en skola för döfstumma finnes inom staden, nemligen i målaremästaren Bolms hus vid Wallgatan. Denna skola, som förestås af hr Roy, sjelf döfstum, är dock mera en tillämpningsskola för ett enda gifvet ändamål, i det densamma hufvudsakligast är bekostad af solkskolestyrelsen i ändamål att till konfirmation bereda äldre döfstumma personer. Äfven denna skola förtjenar således all möjlig uppmuntran och understöd, helst läraren har ett högst ringa arvode, enligt uppgift endast 15 rdr i månaden, mot skyldighet att tvenne gånger i veckan undervisa eleverna. Skulle krönikeskrifvarens förut gjorda uppmaning, såsom han innerligt hoppas, med välvilja mottagas af allmänheten, är intet naturligare, än att båda skolorna sammanslås, helst den s. k. konfirmationsskolan på sätt och vis blir öfverflödig i den mån de döf. stumma redan från barndomen komma att åtnjuta undervisning såväl i religion som andra kunskapsgrenar. Vår tid är statistikens, och krönikeskrifvaren skall äfven derföre draga sitt strå till stacken, äfven om hans egendomliga ämne ej skulle befinnas förtjena uppmärksamhet å statistiska centralbyrån. Man upprättar statistiska tabeller öfver brottens tillväxt, öfver sjukdomars utbredning m. m., hvarföre kan man då ej försöka sig på ett litet bidrag till statistiken öfver den sjukdom, som kallas nyfikenhet Se här ett. Vid sina promenader i staden bar krönikeskrifvaren en gång fallit på den besynnerliga ideen att räkna stadens re