Göteborgsposten – 11 april 1863, sida 1

mycket backig, och den såg svart och dyster ut i den mörka natten, men mylady! gick framåt med ett okufligt mod, som ej tillhörde hennes sjelfviska, sinliga karakter, utan som hade alstrats af hennes stora förtviflan. Hon talade icke till sin följeslagerska, förrän de voro nära de ljuspunkter. som visade sig på böjden af backen. En af dessa var det upplysta fönster med de röda gardinerna, hvarinom sannolikt Lukas Marks satt och nickade sömnigt öfver sitt glas och väntade på sin hustrus återkomst. — Han har icke lagt sig, sade mylady ifrigt. Men intet annat ljus brinner i värdshuset. Förmodligen ligger mr Audley och sofver. — Ja, mylady, det gör han troligen. — Vet du bestämdt att han skulle ligga der i natt? — Ja, mylady. Jag bjelpte pigan att få hans rum i ordning, innan jag gick. Vinden, som tjöt öfverallt var gällare och skoningslösare på den ödsliga backe, uppå hvars spets Castle Inns skröpliga väggar visade sig. De obarmhertiga väderilarna dansade vildt rundtomkring den bräckliga byggnaden. De lekte med det sönderslagna dufslaget, den brustna väderfslöjeln. de lösa tegelpannorna och de fula skorstenarna; de skramlade med fönsterrutorna och hvisslade i springorna; de hånade det eländiga huset från grundvalen till taket och sloge och bankade och misshandlade det i sitt vilda ras, tills det darrade och gungade under den härda medfarten. Mr Lukas Marks hade icke brytt sig om att tillbomma dörren till sin boning, innan han satte sig ned att dricka med den man, som lagt beslag på hans egodelar och lösören