Göteborgsposten – 10 april 1863, sida 1

så nedtryckas af det medvetandet att vi allesammans i någon mån bidragit till det skamliga dådet, derigenom att vi icke i tid tillräckligt höjt vår stämma emot detsamma, utan alltför mycket tegat och bidat på tecken och under ofvanifrån. Hvarje publicist, som inför en större eller trängre krets kan göra rättvisan och mensklighetens röst gällande i denna sak, hvarje solkrepresentant, som har ett ord att säga, för att derigenom i sin mån stärka den allmänna opinionen i Europa, och som ändock icke gör det, åsamkar sig derigenom en blodskuld. Och en liberal svensk regering, som uti en fråga, som verkligen så nära rörer oss, icke skulle göra allt, hvad i dess makt står, för att nedtynga vågskålen åt den sidan, der frihetens och civilisationens intressen äro, skulle derigenom frånsäga oss all rätt till verldens sympatier och deltagande, om den stund komme att äfven vi behöfde taga dessa i anspråk. Vi hafva dock senare fått veta, att parisertidningen Courrier du Dimanche innehåller ett utdrag ur ett cirkulär från engelska regeringen till dess gesandter hos de makter, som undertecknat wienerfördraget 1815, och beter det äfven att cirkuläret tillställts jemväl engelske gesandten i Stockholm. Men antagligen kan ej Aftonbladet gerna ha begått ett misstag, emedan det måste förutsättas att bladet varit väl underrättadt, innan det uttalat sig så som det gjort i denna grannlaga sak. Vi meddela i dagens utlandsafdelning sjelfva utdraget ur cirkuläret. Sedan förestående artikel var uppsatt, finna vi uti det igår afton anlända nummer af Posttidningan en insänd artikel, hvilken till hufvudsaken dementerar Aftonbladets uppgift och synbarligen är af officiel natur. Vi meddela här nämnda artikel, uttalande vår verkliga tillfredsställelse öfver den deri gjorda otvetydiga förklaring, att svenska regeringen i polska frågan ingalunda varit overksam. Artikeln lyder som följer: En i Aftonbladet för förliden gårdag införd artikel innefattar åtskilliga uppgifter, hvilka, oaktadt den säkerhet hvarmed de anföras, likväl icke äro med verkliga förhållandet öfverensstämmande. Utan att ingå i bedömmande af bela denna artikels halt och syftning, torde likväl vara nyttigt att till vederläggning upptaga de faktiska oriktigheterna. Aftonbladet uppgifver att till de ursprungliga undertecknarne af Wiener-traktaten hörde, utom stormakterne, endast Sverige, Spanien och IIolland. Detta sista är tydligen en ofrivillig lapsus calami i stället för Portugal. Artikeln anför vidare att lord Russell vändt sig med en framställning rörande polska frågan icke blott till Spanien och Portugal, men att man icke med ett enda ord vändt sig till svenska kabinettet j denna sak, och drager af detta faktum åtskilliga slutsatser om en vår regering tillfogad kränkning. Det sanna förhållandet är emellertid att lord Russell aflåtit en skrifvelse i ämnet till Kongl. storbritanniske ministern i Stockholm samtidigt med dem, hvilka afgingo till samma regerings ministrar i Madrid och Portugal, ehuru, af orsaker, hvilkas utredning icke hör hit, denna skrifvelse först ganska sent till Stockholm ankommit. En annan i artikeln lemnad uppgift, för hvilken författaren blir beviset skyldig, är den att svenska kabinettet i denna sak icke gjort det allra ringaste. Ehuru invigd i vårt kabinetts hemligheter författaren synes vilja anses, torde det vara tillåtet betvifla, att han har kännedom af dem alla. Äfven vi ega i detta afsende tillförlitlige sagesmän, och ——Fk— -—