Göteborgsposten – 10 april 1863, sida 1

will de ursprungliga undertecknarne af Wienertraktaten hörde, utom stormakterna, endast Sverige, Spanien och Holland Portugal!?). Lord Russell lärer nu, enligt hvad vi från tillförlitligt håll erfarit, ha vändt sig med en framställning, rörande polska frågan, icke blott till Spanien och Portugal, utan äfven, enligt hvad vi genom bref till Köpenhamn erfarit, till Danmark; men han har icke med ett enda ord vändt sig till svenska kabinettet i denna sak. Detta utgör det bästa bevis, att den ädle lordens åtgöranden i denna angelägenhet utgöra skenmanövrer, alldenstund han icke vill samverka med dem, som kunna förutsättas ha ett närmare intresse för saken. Men det innebär tillika en grof föruärmelse mot vårt land, hvilken man visserligen torde få tillskrifva lord Russells, efter allt hvad det vill synas, föga vänskapliga sinnelag mot Sverige, men som vår regering för principens skull näppeligen borde kunna låta oanmärkt passera. Man skulle nästan vara frestad anse detta lord Russells förfarande omöjligt, ur nästan alla synpunkter, men å andra sidan är det högst osannolikt, att Aftonbladet kunnat med sådan bestämdhet meddela denna uppgift, om den saknade all grund. Vi skulle emellertid tillsvidare vilja gifva åt saken en annan tydning, öfvertygade likväl att regeringen skall skynda att i detta hänseende göra nationen underkunnig om rätta förhållandet. Redan kort efter resningens utbrott i Polen omtalades det från flera håll och af städse väl underrättade pålitliga organer, att Sverige sjeljt vändt sig till vestmakterna och erbjudit sitt understöd för hvarje makternas åtgörande i den polska frågan, hvilket kunde bidraga till. dennas lösning och polska nationens återupprättande. Förhöll det sig så, och vi minnas oss ingenstädes ha sett uppgiften vederlagd, ej ens af vår utrikesminister i hans anförande härom å riddarhuset, så synes det oss falla sig helt naturligt, att någon vidare förfrågan från engelska regeringen vore onödig, och det af Aftonbladet påpekade förbigåendet skulle sålunda kunna erhålla en giltig förkla ring. Såsom nämndt, är saken emellertid af den art, att hvarje nation, som är öm om sitt eget värde och högtskattar andras aktning, måste känna sig djupt sårad, om ett dylikt förbigående verkligen egt rum; och den skall nog äfven veta, att begära räkenskap af sin regering, samt tvinga den fordra upprättelse af den försumliga parten. Under sådana omständigheter är det emellertid mera än någonsin af vigt för regeringen att veta sig i sina mått och steg handla i fullkomlig öfverensstämmelse med nationen. Vi skynda derföre att för vår del i allo biträda följande Aftonbladets ord: Men skulle det åter vara meningen att folksympatierna i vårt land icke ha uttalat sig tillräckligt klart och kraftigt, för att hos vår regering aflägsna hvarje tvifvel och tveksamhet, så uppmana vi härmedelst hvar och en att bidraga dertill, att folkets tänkesätt i detta, fall må komma att ligga i så klar dag som möjligt och derigenom tillika medverka dertill att opinionsstormen i Europa snart blir så stark, att den måste öfverrösta alla kabinetternas betänkligheter mot att på fullt allvar uppträda för rättvisa och mensklighet. Skulle Polen nu, lemnadt åt sig sjelft, duka under och efter att först en tid bortåt ha varit e stor afrättsplats, sedermera under långa tider komma att förete den dystra anblicken af ett enda stort fängelse, så skola vi måhända uti en icke aflägsen framtid komma att instämma uti det historiska omdömet, att det är en outplånlig skam för vårt århundrade, att sådant kunnat ske; men vi skola då ock