Göteborgsposten – 9 april 1863, sida 1

formade läppars konturer voro så sköna, att man måste betrakta henne mycket noga för att observera en viss stelhet, som var ovanlig hos dem. Hon såg den sjelf och försökte småle bort den statylika orörligheten; men den qvällen ville icke rosenläpparne lyda henne utan förblefvo fast tillslutna. De voro icke längre slafvar af hennes vilja och godtycke. Alla hennes karakters dolda krafter hade koncentrerats i detta enda anletsdrag. Hon kunde befalla öfver sina ögon, men hon kunde icke beherrska munnens muskler. Hon steg upp och tog en mörk sammetskappa och en hatt ur sin garderobs gömmor och klädde sig för att gå ut. Den lilla ormolu-klockan på kaminshyllan slog ett qvart öfver elfva, när lady Audley sysselsatte sig på detta sätt; fem minuter senare kom hon åter in i det rum, der hon lemnat Phoebe Marks. Värdshusvärdens hustru satt framför den låga kaminen i nära nog samma ställning, hvari hennes fordna fru hade sutit och grubblat tidigare om aftonen. Phoebe bade lagt nya kol på elden och tagit på sig sin hatt och sbavl. Hon ville återvända så snart som möjligt till sin brutale man, emedan det endast var alltför sannolikt att han skulle ställa till någon olycka, medan hon var borta. Hon såg upp, då lady Audley kom in; ett utrop tolkade hennes förvåning, då hon såg henne i promenaddrägt. — Mylady, ropade hon, ni skall väl icke gå ut i natt. — Jo det skall jag, Phoebe, svarade mylady mycket lugnt. Jag skall fara till Mount Stanning med dig för att se exekutionsbetjenten och sjelf betala och affärda bonom.