Göteborgsposten – 4 april 1863, sida 1

—— —8— — —— — — Men ej nog härmed — de börja äfven lära sig tala. Hvilket hardt nära omöjliga tålamod läraren härvid måste vara utrustad med, kan man finna af den omständigheten, att det ofta kan behöfvas ända till 8 dagars möda, för att få barnet att med tungan och läpparne intaga den ställning, genom hvilken det är möjligt att få en svag antydan om den bokstaf, som skall inläras! Men hr B. arbetar med glädje och nöie i sitt kall, undervisande sina elever 6 å 7 timmar om dagen, och har sålunda kommit derhän, att ett par af eleverna kunna högt läsa innantill i en bok. Språket är visserligen ej vackert, långt derifrån, och det behöfs ett vant eller mycket uppmärksamt öra, för att uppfatta de särskilda orden; men det är dock en vacker början, och läraren har den bästa förhoppning om sina elever, att de med tiden skola lära sig att ganska hjelpligt tala. Men för att rätt fatta betydelsen af hr Bengtssons lärarekall, måste man kasta en blick bakom kulisserna. Hvad man ej får reda på af den anspråkslöse och blygsamme mannen sjelf, får man af hans närmare bekanta. Utan en skillings förmögenhet har han öppnat denna lilla skola, hvilken lofvar så godt resultat, och hans enda inkomster för betäckande af hyra, anskaffande af kläder, föda och skolmaterial, hafva varit de ringa afgifterna af elevernas föräldrar, målsmän eller andra, som intresserat sig för dem. Dessa inkomster uppgingo under December månad till 12 (säger tolf) riksdaler, under Januari stego de till 19 rdr och genom för det goda ändamålet nitälskande personers mellankomst hafva de under de senare tvenne månaderna sti git ända till 25 rdr. Äfven för April månad är denna summa garanterad. Så arbetar den tysta kraften för menniskoslägtets väl! Här finnes ett tacksamt fält för den välgörande menniskovännens frikostighet. Du, som kan göra godt för dina medmenniskor, besök denna skola (med förekommande vänlighet tar läraren mot besök), granska om ej min beskrifning är sann och afsätt, till minne af den heliga vecka, i hvilken vi nu inträdt, en liten summa för att sedan, på sätt, som framdeles kan anses lämpligast, användas till denna tysta skolas utvidgning och dess lärares uppmuntran samt befrielse från materielt betryck. Låtom oss tänka oss denna skola såsom en ringa början till en större värdsanstalt för döfstumma, en barmhertighetsanstalt, som det rika och välgörande Göteborg ej får undvara, och låtom oss till en början inrymma densamma i en ljus, rymlig och helsosam lokal, som tillåter upptagande af flera elever, åtven om deras föräldrar eller målsmän ej kunna vidkännas några kostnader för deras undervisning. Så småningom kunna vi kanske komma derhän, att skolan kan blifva dem ett nytt hem, der de åtnjuta alla för sitt uppehälle och sin utbildning nödiga omsorger. Det är till stadens för allt godt och för hvarje lidande varmhjertade och deltagande damer krönikeskrifvaren i främsta rummet vågar vända sig, för uppnåendet af ofvannämnde syfte. Skänken någon stund åt den tysta skolan, förfärdigen derunder något litet handarbete, förenen eder om en bestyrelse, som mottager såväl dessa, som kontanta bidrag, anställen en liten exposition och auktion å de insända arbetena — och, med den kännedom man har om utgången af dylika, skall snart nog den tysta skolans utvidgning och förbättring vara afgjord och betryggad.