Göteborgsposten – 2 april 1863, sida 1

med ett bittert skratt, ty jag beböfde penningarna för att betala mina egna räkningar. — Jag vet det, mylady, och det var grufligt svärt för mig att komma och be er derom efter allt, som vi fått a! er förut. Men det är inte det värsta; när Lukas skickade mig hit för att be er om den hjelpen, hade han icke sag! mig att julhyran ännu var obetald. Men det var den verkligen, mylady, och det är den ännu, och i qväll är en exekutionsbetjent i huset, och i morgon utmäter han hos 08s, om icke — i — Om icke jag betalar er hyra, kan jag tro ropa. de Lucy Audley. Jag kunde ha gissat hvad som skulle komma. — Jag kan heligt bedyra, mylady, att jag icke skulle begärt det, snyftade Phoebe Marks, om icke han tvungit mig gå hit. — Ja, svarade mylady bittert, han tvang dig gå hit, och han skall tvinga dig att gå hit, när det faller honom in, och när han behöfver pengar för att tillfredsställa sina lastfulla begär. Och jag måste underhålla dig och honom så länge jag lefver eller så länge jag har några penningar att ge er, ty när mia börs är tom och jag icke mer har någon kredit, skall du och din man förmodligen vända er mot mig sjelf och sälja mig till den högstbjudande. Phoebe Marks, vet du att jag måst taga hälften af juvelerna i mitt skrin för att motsvara edra anspråk? Vet du att de nålpenningar som jag ansåg som ett så furstligt anslag, när jag var en fattig guvernant hos mr Dawsons och skulle gifta mig — Gud hjelpe mig dessa nålpenningar äro för nästa halfår icke