Göteborgsposten – 1 april 1863, sida 1

längt? Skall han stanna, medan han är rädd för mig? Skall fruktan för mig hålla honom tillbaka, när tanken på hvad hans onkel måste lida icke kunnat det. Kan han äterhållas af något — annat än döden? IIon uttala le de sista orden dystert hviskande, och med framåtlutadt hufvud, uppspärrade ögon och läppar ännu skilda såsom de varit, när hon yttra slutordet döden, satt hon och stirrade på elden. — Jag kan icke uttinka någontig rysligt, wumlade hon oster en liten stund, mist hufvud är ej nog starkt, eller också är jag ej nog elak eller modig. Om jag möter Robert AudIcy i denna ensliga trädgård, liksom jag .. Hennes tankegång afbröts af en törsigtig knackning på dörren. Hon steg hastigt upp häpen vid detta afbroit i tystnaden i rummet. IIon steg upp och satte sig på en låg stol vid elden. Hon kastade sitt sköna bufvud baklänges mot den mjuka dynan och tog en bok från bordet. Huru obetydligt allt detta var, var det mycket betecknande, Det vittnade klart om de farhågor, Bom alltid återkommo — om det olyckliga tvånget stt föreställa vig — om en själ, som midt i sina inre qval aldrig glömde huru vigtigt det yttre skenet var. Det vittnade tydligare än något annat kunde vittna om till huru fullkomlig skådespelerska mylaly bildats af hemska tvingande omständigheter. Den anspråkslösa knackningen upprepades. — Kom in, ropade lady Audley i sin muntraste ton, Dörren öppnadeas med den vördnadsfulla ljudlöshet, som är egendomlig för en väl tillärd domestik, och en ung tarfligt klädd qvinna, som medförde något af den kalla marsvinden