Göteborgsposten – 1 april 1863, sida 1

aftonen den 4 februari tog jag mitt hotell besittning och hade inbjudit omkring 40 per soner. Mr Garcia, som jag träffat i Homburg hade begärt tillstånd att få medtaga tre a sina vänner och ibland dem herrar Calzade och de Miranda. Gästerna anlände omkring kl. 11. Calzado kom ensam, Garcia anlände omkring midnatt. Straxt derefter kom mr de Miranda till mig och berättade att han förlo. rat 50,000 fres till Garcia i en klubb. Jag såg honom derefter fatta Garcias arm och i skämtande ton yttra: Det är till denna skälm jag förlorat mina penningar?, hvarpå den andre yttrade: Ni skall vinna igen dem en annan gång!. Garcia och Calzado vandrade omkring i rummen tillsammans, och de öfriga gästerna tycktes behandla dem med en viss tillbakadragenhet. Småningom yttrade de båda sin lust att sysselsätta sig med hasardspel. Det fanns endast whistbord i salongen, hvartöre ett köksbord inbars, betäcktes med ett grönt kläde och indelades till trente et quarante-bord och ställdes i lilla salongen. (Det öfriga af vittnets berättelse endast bekräftade hvad som törut blifvit uppgifvet). M. Feuilhade de Chauvin, egendomsegare och boende i Paris, uppgaf att han sett Garcia i Tyskland, men aldrig haft någon förbindelse med honom. Han hade hört att Garcia skulle medtaga till M:me Barucci hrr Calzado och de Miranda, och att intet annat än whist och ecart skulle spelas, så att man blott af en händelse började baccarat. Garca föreslog trente et quarante, lade i ordning korten och framtog 20,000 fres för sin bank. Calzado hjelpte honom i dessa arrangementer och började derefter spela med honom. Miranda förklarade sin afsigt att spränga banken, hvarpå Garcia inskränkte sina utsatser till 5,000 fres. Sedan Miranda förlorat 40,000 fres, sprängde han flera gånger banken, så att Garcia före supeen hade förlorat 30,000 fres. Etter supen föreslog Miranda åter trente et quarante, och Miranda som var nästan ensam emot honom sprängde banken hvilken då innehöll nära 10,000 fres. Det var då som baccarat blef proponeradt. I detta ögonblick försvann Garcia, som förut förlorat, på en stund, och då han återvände satte han sig åter ned vid spelbordet. Då banken kom till honom, förklarade han sällskapet att de kunde spela huru högt de ville. Miranda, som äfven nu var nära ensam emot honom, törlorade 10 gånger i rad. Garcia hade nu omkring 125,000 fres framför sig. I detta ögonblick underrättades värdinnan i huset att besynnerliga saker försiggingo. Vittnet förklarade att spelet icke längre kunde fortsättas. Hertigen at Gramont Caderousse utropade, att man ej kunde hysa något tvifvel om att falskt spel förekommit. Korten hopsamlades och man var nära att börja en undersökning af desamma, då Garcia erkände att han medfört några egna kortlekar, men ej i någon vanhederlig afsigt, utan att han blott nyttjat dem derföre att han trodde sig då få bättre tur. Garcias fickor blefvo då undersökta och i dem anträffades en stor mängd kort. Han blef derpå uppmanad att återställa hvad han vunnit. Under tiden höll sig Calzado på afstånd; han blef uppmanad att förmå Garcia återställa sina orättrådigt vunna penningar. Garcia, som en stund varit mycket förbittrad, blef nu lugnare och biföll att återlemna sin vinst, men, sade han, blott för att göra sällskapet till viljes. Man förklarade honom emellertid att han måste välja emel lan att antingen återställa penningarne eller bli förd till en poliskommissarie. Etter eu diskussion under mer än två timmar, gich Garcia slutligen in på att återställa hvad han vunnit. Han kastade en packe banknoter på