Göteborgsposten – 1 april 1863, sida 1

då han aflägsnade sig hade han gjort detts för att blanda husets kort med sina egna till hvilka omslagen funnos i ett kabinett Han blef tvingad att återställa de penninga han genom detta svek vunnit; men han ingick blott motsträfvigt derpå, först lemnande ifrår sig 50.000 tres såsom hela sin vinst och se dan låtande penningbundtar falla ur sina fic kor allt eftersom han förföljdes från rum och till rum. Af dessa fakta drog man i ankla gelseakten den slutsats, att Garcias brottslig. het var gifven och att Calzados behjelplighet vid bedrägeriet likaledes vore bevisad. Till räcklig grund för anklagelse fanns i hans före. gående förhållande till Garcia, i deras gemensamma manövrer under aftonen och i hans vinst på ett spel som svekfullt spelades med M. de Miranda. Anklagelsen tillade dessutom att till dessa bevis eller rättare liknelser måste läggas hans förvirrade sätt då Garcia tvingades erkänna sin neslighet, hans ihärdiga vägran att tillåta det man visiterade hans kläder, hvilket alla de öfriga erbjödo att underkasta sig, och slutligen den omständigheten att man såg en sedelbundt falla från hans benkläder och ned på golfvet, der den blef liggande vid hans fot, utan att han likväl kunde förmås att erkänna den som sin. Mr de Miranda afgaf inför domstolen följande vittnesmål: Han hade d. 4 februari spelat i spansk-amerikanska cirkeln-. Etter middagen hade ett parti erente et guarante blifvit proponeradt af Garcia och Calzado. Han spelade med dessa personer och förlorade en summa af mellan 35 och 45,000 sfres, hvarefter ban drog sig tillbaka. Då han några timmar senare infann sig hos m:me Barucci, såg han Garcia och Calzado vid ett trente el quarante-bord. Han spelade med och vann 20,000 fres, hvarefter han gick in i en annan salong. Efter supgen arrangerades ett parti baccarat, i hvilket han deltog med jemförelsevis små summor. Då turen kommit till Garcia att hålla banken satte han ut en summa af 2,000 fres, hvilket var mycket att begynna med. Under spelets lopp dublerade alltjemt vittnet, som börjat med att hålla på nämnde summa, tills banken uppgick till 64, 000 tres, hvilka vittnet liksom de föregående insatserna förlorade. Man beskyllde då Garcia för att ha i de kortlekar, hvarmed han spelade, inblandat främmande kort, och vid närmare undersökning fann man att sådant verkligen skett. Detta var dessutom otvitvelaktigt tallet, enär Garcia vunnit 15 gånger å rad. Vittnet föreslog att uppoffra den summa, på hvilken han blifvit bedragen, för att undvika sakens dragande inför domstol. Men deita var ej den åsigt som gjorde sig gällande bland de ötriga gästerna. Garcia gick slutligen in på att återställa allt hvad han vunnit, men gaf först blott från sig 50,000 fres. Då man talade om att efterskicka en poliskommissarie lemnade han likväl något mera. Nu börjades en verklig jagt efter banknoter, och dylika sunnos örverallt, på soffor, stolar och goltvet. Man föreslog att alla de närvarande skulle underkasta sig att bli visiterade, hvilket bifölls. Calzado ensam motsatte sig det, men ätven han måste gifva efter, och en summa af 50,000 francs fanns i hans fickor samt en bundt af banknoter liggande vid hans fot. Ett belopp af 85,000 fres återställdes till vittnet, hvilket på 5,000 fres när utgjorde hvad han förlorat. Det var mr de Caderousse som sagt honom att Garcia spelade falskt och borde återlemna sin vinst. Hans bekantskap med Calzado bestod blott i att ha träffat honom i en klubb. Med Garcia hade han alltid vägrat att spela direkt. Julia Barucci, äfven kallad Benini eller Justi, 25 år gammal, vittnade följande: På