Göteborgsposten – 1 april 1863, sida 1

lång tid tillbaka, 4 då hon först sett sig i spegeln och upp tickt att hon var skön, den olyckliga första gången, då hor I börjat anse sin yttre älskvärdhet som en gudomlig rättighet en gränslös skatt, som, skulle uppväga alla ungdomsförseel ker och synder. Erinrade hon sig den dag då skönheten sv.torgfrva först lärt henne att vara sjelfvisk och grym, lik. giltig för andras sorger och fröjder, kall och nyckfull, girig sefler beundran, pockande och tyrannisk med det qvinnoty ranni i småsaker, som är den värsta tänkbara despotism? Spå rade hon alla sitt lifs synder tillbaka till deras rätta källa! och upptäckte hon att denna giftiga källa var hennes öfver ekattande af det värde ett vackert ansigte äger. Om henne tankar vandrade så långt tillbaka i hennes förflutna lif, må ste hon ha bittert ångrat den första gång hon låtit sitt lif herrskande lidelser komma till väldet, då de trenne demo nerna Fåfängan, Sjelfviskheten och Xregirigheten togo hvar andra i händerna och sade: denna qvinna är vår slaf; få s hvad hon blir under vår ledning. Huru obetydliga syntes icke de första ungdomsförseel serna, när mylady blickade tillbaka på dem under sitt lång variga grubblande vid den ensliga kaminen! Huru ringa had ej fåfängans uppenbarelser varit, huru obetydliga grymhetens En triumf öfver en skolkamrat, likt koketteri för en vänin nas älskare, begagnandet af dv blå ögonens och de glänsan de guldfärgade lockarnas gudomliga rätt. Men huru ohygg ligt hade icke denna trånga stig vidgats till syndens bred: väg, och huru snabba hade icko stegen varit på den nu s 7Å vägen. I i j