Göteborgsposten – 1 april 1863, sida 1

kat en ofantlig massa åhörare. Långt innan timman var inne för målets företagande voro dörrarne ordentligt belägrade, och åtskilliga tidningsreferenterj och advokater funno det omöjligt att vinna inträde. Slutligen blef man nödsakad att tillkalla en stark polisafdelning för att röja väg till sessionsrummet. Åhörarepersonalen var den mest besynnerliga, ädlingar, medlemmar af Jockey Club, höga embetsmän, åtskilliga qvinnor ur demi-monden, ett stort antal advokater Åe. Bland vittnena sågos vicomte Gaston de Foix, grefve Paul de Demidoff, markis de Viviens, grefve Dygneauville, baron Albert de Schonen, hertigen af Gramont Caderousse, vicomte de Noblet, markis de Brimont samt herrar de Breiully, de Miranda, Blanqui de Renusson och Feuilhade de Chauvin. Af de anklagade var Calzado närvarande. Garcia hade ej infunnit sig, men sändt en begäran att målet skulle uppskjutas på en vecka, då han ville inställa sig. Kl. 12 började rättegången. Domstolen afslog till att börja med Garcias begäran om uppskof. På framställd fråga uppgat Calzado att han var spanior, 58 år gammal och bodde i Paris. Mr de Miranda, 28 år gammal, kavaljer vid Drottningens af Spanien hot, begärde att tå bli hörd som målsegare och fordrada 45,000 tres skadestånd af Garcia och Calzado. Mr Lachaud, Calzados advokat, motsatte sig denna begäran på den grund att mr de Miranda återtått allt hvad han törlorat. Domstolen beslöt likväl att de Mirandas begäran skulle bicallas. Änklagelsen framställde följande fakta: De två anklagade, Garcia och Calzado, beskylldes för att af M. de Miranda och andra personer ha erhållit penningsummor genom svekfulla medel och derigenom bedragit dem på en del af deras förmögenhet. — Följande akta framdrogos såsom grund för anklagelsen. — Den 4 sistl. februari samlades omkring 40 personer hos en madame Barucci vid Avenue des Champs Elysees. Garcia, som åtskilliga dagar förut blifvit jemte d.rekvör Calzado och M. de Miranda, en spansk adelsman, inviterad till denna bjudning, började straxt efter sin ankomst ett parti krento quarante, i hvilket Calzado och Miranda nästan uteslutande deltogo. Den sistnämnde vann åtskilliga partier och Garcia körlorade omkring 30,000 fres. Ehuru Calzado i sjeltva verket spelade i kompani med Garcia, lätsade han dock vara ointresserad i nans bank och höll åtskilliga gånger på Mirandas kort. Garcia och Calzado föreslogo då ett parti ccarte, hvilket asslogs. De spe lade derpå med hvarandra, men de närvarande bemärkte ganska tydligt att detta spel olott var låtsadt. Spelet atbröts nu af supeen. Då gästerna återvände till salongen, satte de sig ned till ett parti baccarat. Garcia hade försvunnit, men återvände efter en timmas bot varo och det g i spelet. Så snart han började stego genast insatserna till betydliga summor. M. de Miranda var snart hans ende motspelare; Garcia vann derunder omkring 150,000 francs, af hvilken summa Miranda förlorat omkring 140,000. Under detta spel hade Calzado oupphörligt parerat på Garcias kort och måste for sin del ha vunnit 20,000 fr. Garcias oupphörliga tur väckte snart uppmärksamhet; misstankar om falskt spel uttrycktes högt och spelet afbröts. Man förvissade sig snart om att främmande kort blifvit inlagda bland dem som värdinnan i huset, M:me Barucci, framlagt för sina gäster. Andra dylika kort funnos i Garcias kläder och denne erkände att han medfört dem från klubben Cercle Imperial. Man förmodade att