Göteborgsposten – 27 mars 1863, sida 1

— Litet från sina sinnen? stammade lady Audl-y. — Från sina sinnen! ropade sir Michacl. Mitt kära barn, hvad tänker du på? — Du sade sjelf för en stund sedan att du trodde att ban icke var riktigt klok. — Gjorde jag det, min älskade? sade baroneten skrattande. Jag minns icke att jag sade det, och det var ett tomt talesätt, som icke betydde något. Robert är kanske litet excentrisk — kanske litet enfaldig — han har just icke förstånd till öfverlopps, men jag tror icke att han har nog hufvud att bli galen. Jag tror att det är vanligen mycket goda hufvuden, som bli galna. — Men galenskap är stundom ärftlig, sade mylady. Mr Audley har kanske ärft — — Ian har icke ärft svagsinthet på fädernet, afbröt sir Micharl. Familjen Audley har icke befolkat därhus eller gifvit sinnessjukdomsdoktorerna någon förtjenst. — Kanske han ärft den från sin mors familj. — Icke som jag vet. — Man döljer vanligen sådant, sade mylady allvarsamt. Svagsinthet har kanske legat i din svägerskas familj. — Det tror jag icke, svarade sir Michael. Men hvad har i himlens namn fört dig på en sådan idG? — Jag har försökt förklara din brorsons beteende, men jag kan icke förklara det på annat sätt. Om du hade hört hvad han sagt mig i qvåll, skulle du också trott att han var svagsint.