Göteborgsposten – 27 mars 1863, sida 1

Jorganisation, vidare tror Lorden att Tyskland icke kan, genom att samtycka till Holsteins neutralitet, beröfva sig en betydande del af Förbundets område, Då utsigten att erhålla detta samtycke synes Hennes Majestäts regering vara oändligt liten linfinitely small). är en undersökning af det politiska i det svenIska förslaget icke behöflig. 4. Lord Russell till hr Jerningham, d. 8 maj 1861. Lorden säger sig här vilja klart upplysa regeringarne om Hennes Maj:ts rogerings åsigter och syften. Engelska regeringen vill ej sätta en gräns för eller inskränka Förbundets verksamhet inom dess eget område, men Danmark vill ej heller medgifva Förbundsdagens behörighet inom dess områden, och Holsteinska ständorförsamlingen synes angelägen att undvika en uppgörelse på de af Förbundet föreslagna vilkor. — Efter att här ha visat det obilliga i att ingendera parten vill räcka den andr ahanden till försoning samt efter att ha berört parternas olika invändningar mot en uppgörelse, anser lorden en sådan böra sökas: 1. Genom att skilja Holstein från de danska provinserna lika fullständigt som Luxemburg är skiljdt från Holland. 2. Genom att förena Slesvig med Danmark i och för monarkiens gemensamma angelägenheter. 3. Genom att, liksom Österrike i Böhmen och Galizien, uti Slesvig bibehålla en lokal representation, såsom ett värn för de utaf Slesvigs tyska innevånares rättigheter och intressen, hvilkas vårdslösandej gifvit anledning till så många klagomål. — Dessa förslag borde i främsta rummet meddelas Österrike, Preussen och Tyska förbundet, men blott såsom ett utkast, samt beledsagas af uttryck af de mest vänskapliga tänkesätt och at en önskan att icke blott respektera Tysklands rättigheter, utan ock befordra alla under danska väldet lefvande tyskars välgång. 5. Ur Jerningham till lord Russell, d. 6 maj 1861. Hr Jerningham underrättar lorden om att frih. Schleinitz till svenska sändebudet i Berlin yttrat, att preussiska regeringen icke gillade samtliga de Holsteinska ständernas senaste åtgärder och att ehuru Tyska Förbundsdagen var fast besluten att skaffa Holstein rättvisa, preussiska regeringen likväl vore långt ifrån att vilja understödja alla de anspråk Förbundsdagen kunde behaga framställa. 6. Ur Jerningham till lord Russell, äfven d. 6 maj 1861. Hr Jerningham underrättar lorden att han d. 29 april till grefve Manderström öfverlemnat lordens depescher af d. 19 samma månad. Grefven syntes knappt undra på att hans plan för ordnandet af danska frågan icke blifvit gillad af Hennes M:ts regering, anmärkande att han aldrig vågat betrakta den såsom en definitiv lösning, men tilläggande den förhoppning, att hans depesch måtte hafva erbjudit några nyttiga och användbara betraktelser, hvilket jag (Jerningham) ej tvekade att bekräfta. Hvad E. H:s kontraförslag angår, afhöll sig grefve Manderström från att yttra någon bestämd åsigt för eller emot desamma. — Då jag idag ånyo besökte H. exc., yttrade han hufvudsakligen att svenska regeringen icke ville göra någon invändning mat principen för den före slagna uppgörelsen; att han likväl ansåg planens detaljer, särdeles hvad budgeten beträffade, vara förknippade med svårigheter; att han betviflade att den skulle i sin helhet gillas af Ryssland; att han icke trodde att Danmark skulle förkasta alltsammans; att Slesvig redan garanterats af de fyra makterna genom föregående traktater, och att han ämnade skrifVA RR RR UREA —