Göteborgsposten – 27 mars 1863, sida 1

— Jag ar mycket dum, sade hon, men han bar verkligen gjort mig hysterisk. — Hvem har gjort dig hysterisk. — Din brorson — mr Robert Audley. — Robert, ropade baroneten. Lucy hvad menar du? — Jag sade er att mr Audley öfvertalade mig att gå med sig i liodallsen, sade mylady. Han ville tala med mig, sade han, och jag gick med honom, och ban sade så rysliga saker att — — Hvad för rysliga saker, Lucy? Lady Audley skälfde och omslöt med konvulsiviska fingrar den starka hand, som smekande lagts på hennes axel. — Hvad sade han, Lucy? — O, huru kan jag säga dig det, min älskade? ropade mylady. Jag vet att jag skulle göra dig ledsen — eller också skulle du skratta åt mig, och så — — Skratta åt dig? nej, Lucy. Lady Audley teg en kort stund. Hon satt och såg rakt framför sig på elden med fingrarna ännu omfattande hennes mans hand. — Har du någonsin, sade hon långsamt då och då drö)ande mellan orden, nästan som om hon vore rädd att uttala dem, har du någonsin — jag är så rädd att förtreta dig — eller — har du någonsin ansett mr Audley litet — litet — — Litet, hvad för slag, min älskling?