Göteborgsposten – 24 mars 1863, sida 1

— —— ——————— Den unge mannen häpnade vid klangen af sin kusins unga, friska röst. — Gode Gud, tänkte han, kunna dessa begge qvinnor vara af samma beständsåmnen? Kan denna ädla uppriktiga flicka, som ej kan dölja någon af sitt oskyldiga hjertas impulser, vara af samma kött och blod, som den elandiga varelse, hvars skugga faller på gången bredvid mig? Han såg från sin kusin bort på lady Audley, som stod vid porten och väntade på att ban skulle gå ur vägen för henne. — Jag vet icke hvad som kommit åt er kusin, min kära Alicia, sade mylady. Han är så tankspridd och excentrisk, att jag rakt icke kan begripa honom. — Såå? utropade miss Audley, jag skulle annars trott att ni under ert långa tåte-å-tete försökt förstå honom. — Ja bevars, sade Robert lugnt, mylady och jag förstå hvarandra mycket väl, men som det börjar bli sent, vill jag önska er godafton, mina damer. Jag skall tillbringa natten i Mount Stanning, emedan jag har något att uträtta der, men jag kommer hit i morgon att helsa på min onkel. — IIvad för slag! ropade Alicia, du går väl icke utan att ha sett pappa. : — Jo, kära Alicia, svarade den unge mannen. Jag är litet orolig med anledning af en obehaglig sak, som rör mig mycket nära, och jag vill icke gerna råka farbror nu. Godnatt; jag kommer i morgon, eller ock skrifver jag. Han tryckte sin kusins band, bugade sig för lady Audley