Göteborgsposten – 24 mars 1863, sida 1

skull hålla vi oss här uteslutande till den sörsta och hänvisa läsaren dit, i det vi mot den uppställa i några drag konturerna till Geologiens skapelsehistoria, hvilken vid detta tillfälle ej kan förkastas. Den första klara blick vi kunna kasta i jordens tidigaste ålder visar henne för oss såsom ett klot af ett flytande ämne med intensiv hetta, svängande kring sin axel och vridande sig kring solen. Det ligger ännu utom beräkning att kunna säga, huru länge detta tillstånd sortsarit; men det antages att en lång, lång period förrann, innan ytan blef alkyld, hårdnad och i stånd att underhålla organiska föremål. Det vatten, som nu upptager en stor del af jordklotets yta, måste under långa tidsåldrar endast ha existerat i form af ånga, som sväfvade ofvan och inhöljde planeten i en tjock dimma. När ytans af kylning tillät den kondensera sig och sjunka, började den process, genom hvilken de lägsta klipplagren bildades. Regn och strömmar arbetade nu på de slaggartade klippytorna, söndermalde dem till sand och slungade dem ned i djupen och hålorna. Vi veta icke huruvida organiska ting funnos till vid denna period, som af geologerna kallas den azoiska, eller den under hvilken intet lif fanns. I de lager, som ligga närmast öfver dessa första formationer, visa sig de första tecknen till organismer. I det s. k. siluriska systemet finnes en mängd olika slags lager, inalles många tusende fot tjocka och öfverflödande på qvarlefvor af animaliskt lif. Dessa lager hvarfvades på hafvets botten och qvarlefvorna äro uteslutande sjöorganismer. De djur, hvilkas exuvie blifvit bevarade, tillhöra de klasser, som naturforskarne ställa lägst med afseende på deras organism, blötdjur, led-djur och sträldjur. Analoga djur förefinnas ännnu i dag, men icke deras ättlingar i rätt nedstigande linie, om ej möjligen tiden åstadkommer slägtenas förvandling, hvilket naturforskarne i allmänhet ej anse. I samma lager med dessa innevånare af de första hafven finnas qvarlefvor af fucoider eller växter lika sjögräs, de lägsta at vegetabilier, hvilka måhända voro de första af detta slags organiska föremål, som gjorde sitt inträde i den vaknande verlden. I det öfre lagret af det siluriska systemet har man funnit början till fiskslägtet, de lägsta djuren af den vertebrerade typen. Dessa pansarklädda vidunder ha lemnat sina oförstörbara kläder efter sig såsom bevis på sin tillvaro. Dernäst komma stenkolslagren, innehållande återstoder af en jättelik och praktfull vegetation, och här börja reptiler och insekter alt visa sig. I nästpåföljande stora geologiska afdelning, den s. k. sekundära perioden, i hvilken innefattas oolitoch kritformationerna, äro de mest förekommande djuren olika med dem, som utmärkt den förra. Fasta landet var bebodt at jättedjur, till hälften grodor, till hälften ödlor, hvilka hoppade omkring och ofta lemnade efter sig spår af sina fötter, hvilka liknade grofva menniskohänder, på sandkusterna till de haf, som de besökte. Hatven 5fverflödade nu af vidunder, till hälften fiskar, ill hältten krokodiler, på hvilkas ben man i samlingar har godt förråd. Afven luttens innevånare voro af samma typ, — ty pterodak;ylerna voro djur, till hälften ödlor, till hälfen vampyrer, försedda med membranartade utväxter, hvilka måste ha satt dem i stånd utt flyga Tidigt i denna period synas spår ut soglar, och något senare äfven af däggdjur, nen af den lägsta klassen. Växtligheten unler denna period tyckes hafva förnämligast bestått af de lägre växterna, men den var saktsall och gigantisk.