Göteborgsposten – 21 mars 1863, sida 2

— Icke rätt klart, side mylady. Hvad hade tidningarne i Essex att göra med nr: Talboys död? — Vi komma längre fram till den saken, lady Audley Jag säger att jag tror att annonsen i Times var eanningslös och utgjorde en del af den komplott mot min stackars vån, som uppgjorts af Helen Talboys och löjtnant Maldon — En komplott? — Ja, en komplott uttänkt af en ränkfull qvinna, son spekulerat på möjligheten af sin mans död, och som riskerat begåendet af ett brott för att få intaga en lysande samhällsställning — en djerf qvinna, som trodde hon skulle få spela sin komedi till slut utan att byböfva befara någon upptäckt — en samvetslös qvinna, som icke brxdde sig om de djupa qval hon förorsakade den hederlige man, som bon bedrog, men på samma gång en dåraktig qvinna, som betraktade lifvet som ett hasardspel, hvari den skickligaste spelaren skulle komma att vinna, förgätande att en Försyn finnes ofvan de ömkliga spekulanterna och att hemliga nidingsdåd aldrig bli länge oafslöjade. Om den qvinna, om hvilken jag talar, inte begått någon svartare synd än den sanningslösa annonsen i Times, skulle jag ändå anse henne som den afskyvärdaste af hennes kön — den hjertlösaste och mest beräknande af alla wesskligs varelser. Den grymma lögnen var ett nedrigt och fegt hugg i mörkret, det var en skandlig mörderskas bedrägliga dolkstygn. — Men huru vet ni att annonsen var sanningslös? frägade mylady. Ni sade att ni varit i Ventnor med mr Tal. boys för att se hans hustrus graf. Hvem var det, som dog i Ventnor om icke mrs Talboys?