Göteborgsposten – 21 mars 1863, sida 2

—— UI Från Utlandet. England har — så lyder den allmänna åsigten — ännu en gång svikit Polens sak. Den, som ännu skulle vilja tvifla på möjligheten af att de engelska statsmännen våga idka en sådan politik, uppenbarligen stridande mot allt hvad mensklighet och allmän moral bjuder, hänvisa vi till nedanstående artikel ur Morning Post:. Denna artikel har väckt ofantligt uppseende och antages törskrifva sig från lord Palmerstons egen penna. Det är väl möjligt, ehuru den dock på ett mindre diplomatiskt sätt blottar hela egoismen i den palmerstonska utrikespolitiken, hvilken ofta tör stundens vinst offrat de heligaste intressen. Det framskymtar, synes det oss, uti itrågavarande artikel en viss belåtenhet öfver den onekliga slughet, hvarmed hr Palmerston genom ett schackdrag stört det efter Krimkriget inträdda närmandet mellan Ryssland och Frankrike, dock ej för att derigenom handla i det förtryckta Polens intresse, utan tvärtom för att sjelf åter komma på bättre fot med Ryssland. Om det ej är blott en hoax att den engelska nationen med sanningens öfvertygelse, för frihetens baner, måste den nu uttala sig mot den minister, som sätter en sådan ny fläck på dess historia. Det är derföre med en viss spänning man afvaktar, huru engelska folket och parlamentet skall upptaga deras regerings nya omslag i den politiska svänggungan. Här har opinionen ett tält för sig att verka i det godas tjenst. Vi erinra oss en anekdot, som här kan finna sin tillämpning. En vän af den råa styrkans makt sade hänande till den bekante frihetsvännen och statsekonomen d:r Quesnay: Cest la hallebarde