Göteborgsposten – 21 mars 1863, sida 1

2— — — 22 De nämnda kärtes m hafva visserligen varit litet snöblandade och kalla ibland, men man märker dock tydligt, att naturen swäfxar att gifva någon sanning åt vetenskapsakademiens benämning al Mars månad, som i vår hlla förträffiga almanacka kallas vårmånad. Sålunda har både isen och snön, efter deras lilla korta besök, redan börjat sin badsejour, d. v. s. gått i vatten, och växtsatterna börja allt lifligare att cirkulera, kallande knoppar till hf och verksamhet. Att vintern är helt och hållet förbi, torde man knappt hafva skäl att antaga, men dess friskaste dagar torde dock vara passerade. I enlighet med detta antagande hafva äfven skeppsrederierna inrättat sig, så att sjöfarten börjar blifva lika liflig som eljest under Maj månad. Detta gäller dock hutvudsakligast den yttre sjöfarten, ty den inre har ännu, trots det att bäde Trollhätte slussar och Göta kanal blifvit öppnade, ej tagit någon fart. Veckans tilldragelser erbjuda, som man finner, ej mycket stoff åt krönikeskrikvaren. Det mest framstående draget i dess fysionomi må dock ej förgätas, nemligen den sympati och häntörelse, med hvilken man alltmera allmänt omfattar det för sin srihet på lit och död kämpande polska folkets sak. De första nyheter man numera söker i en tidning äro de från Polen, och man fröjdar sig öfver hvarje framgång och lider vid hvarje smärtsam underrättelse derifrån. Furst Constantin Czartoryskis oförväntade ankomst till Sverige har ej litet bidragit, att ytterligare stegra entusiasmen, hvilken väl så småningom öfver hela landet skall gifva sig luft såsom ett åtminstone moraliskt understöd åt det arma folket, som nu satt allt på sin spets. Det kylande pulver, som man söker inmänga i denna en frisk och fri nations varma deltagande för en annan om sin sjelfständighet och existens kämpande, skall troligen i längden förlora sin kraft; ty man har väl rättighet både att hysa känslor och gifva uttryck åt dessa, fast man ej är så mäktig och betydande, som önskligt kunde vara. En af vära mest kända poeter yttrar på ett ställe: Och fast jag är bara en piga, så har jag väl hjerta ändå, och detta torde här i viss mån vara tillämpligt. Det är att förmoda, att furst Czartoryski, efter fullbordadt värt i Stockholm, vid återresan tager vägen öfver Göteborg, och då få vi se, om Göteborg i politiskt afseende vill och kan vara en mindre varmhjertad och ädel stad än Ystad och Kalmar. I sammanhang härmed förtjenar anmärkas, att artillerimusiken, troligen endast genom någon slump, vid vaktombytet tvenne gånger i denna vecka användt den friska frihetshymnen Björneborgarnes marsch. Göteborgs äldste och kanske skickligaste fotograf, hr M. Unna, har med familj under veckan lemnat vår stad, för att i Köpenhamn öfvertaga den stora och välbekanta Strieglerska ateliern derstädes. Den så godt kända firman Unna Höffert fortsättes dock af annan person, hvilken, att döma efter derifrån utgångna porträtter (se t. ex. Franz Pönitzi, synes komma att godt häfda det gamla anseendet. Det är en känd sak, att Göteborgs postkontor genom jernvägspostens öppnande samt införandet af postdiligenserna fått hela sin arbetsordning omstörtad och besväret mångdubbladt, så att de få tjenstemännen måste arbeta så godt som dag och natt igenom. Då de obetydliga lönelörmånerna ej tillåta postdirektörerna att hålla sig vidare extra biträden, lär ansökan hafva aftgått till generalpoststyrelsen om anslag till ytterligare ett par kontorsskrifvare härstädes. Intet synes heller vara billigare än att sådant beviljades, helst 0Zn bsAsAbdbs au. E RER