Lady Audleys Hemlighet. Roman af Miss Braddon. Öfvers. fr. engelskan. Hon hade återhämtat sig från den förvirring hon bragts uti, och hon gjorde denna fråga i sin vanliga ton. Hennes ansigte uttryckte snarare ett barns blandade förvirring och nyfikenhet än en qvinnas allvarsamma förundran. — Hvad vill ni tala med mig om, mr Audley? upprepade hon. — Det skall ni få veta, när vi äro på tu man hand, sade Robert blickande på sin kusin, som stod ett litet stycke ifrån mylady och följde uppmärksamt det förtroliga samtalet. — Han är kär i min styfmors vaxdockeskönhet, och det är för hennes skull som han blifvit så förtviflad. IIar är just rätte mannen att bli kär i sin tant. Miss Audley gick bort till grasplanen, vändande ryggen åt Robert och mylady. — Den löjliga menniskan blef hvit som ett lärft, när han såg på henne, tänkte hon. Så kan han då verklig n vara kär. Det tröga stycke dåsighet, som han kallar sit hjerta, kan väl klappa en gång under ett fjerded 18 ärhandrade; men det ser ut som om blott en blåögd vaxdocka kunde sätta det i gång. Jag skulle ha gifvit upp honon ) Forts. fr. N:o 66,