Göteborgsposten – 21 mars 1863, sida 1

längesedan, om jag vetat att hans skönhetsideal kunde finnas i en leksaksbod. Den stackars Alicia gick öfver gräsplanen och försvann på andra sidan den syrkantiga gärden, hvarest var en göthisk port, som förde till stallet. Jag nödgas erkänna att sir Michael Audleys dotter gick och sökte tröst hos sin hund Cesar och sin kastanjefärgade häst Atlanta, hvars spilta den unga flickan brukade besöka hvar dag. — Vill ni gå med mig i lindallsen, lady Audley, sade Robert, när hans kusin var borta. Jag vill tala med er utan. att afbrytas eller observeras. Jag tror icke vi kunna välja något lämpligare ställe. vill ni gå med mig dit? — Om ni så önskar, svarade mylady. Mr Audley såg att hon darrade och att hon såg sig omkring, liksom sökte hon en möjlighet att komma undan, — Ni darrar, lady Andley, sade han. — Ja, jag fryser, sado hon. Jag skulle heldre vilja tala med er en annan dag. Kan det icke få bli i morgon? Jag måste klada mig till middagen, och jag vill råka sir Michael; jag har icke sett honom sedan klockan tio i förmiddags. Lät det få bli till i morgon. I henres röst låg en plågsam jemmer — huru plågsam den var för Roberts hjerta vet Gul bäst. Ilvilka rysliga föreställningar uppstego icke i Roberts sjal. när han såg ned på det unga sköna ansigtet och tänkte på hvad han hade att uträtta, — Jag måste tala med er, lady Audley, sade han. Om jag är grym, så är det ni, som gjort mig grym, Ni kunde undsluppit denna skärseld. Ni kunde undflytt wig. Jag