Göteborgsposten – 20 mars 1863, sida 1

lade uppgift om en redan tillvägabragt coopeIration mellan flera europeiska makter beträf fr har väl Jag, liksom han, härom läst hvarjehand u s så väl i utländska som inhemska tidningar, men saknar derom närmare kännedom. Jag kan ej veta om den värde motionären är i Tbesittning at meddelanden, som faktiskt bekräfta denne uppgift; — af dem som kommit mig tillhanda hemtar jag icke anledning till den förmodan att — ännu åtminstone — någon öfverenskommelse i detta afseende kunnat Jullvägabringas. Den tvekan, som sålunda at sde största bland Europas makter ådagalägges, bevisar nogsamt huru grannlaga denna fråga är, och med hvilken försigtighet den öfverallt anses böra behandlas; den torde, likaså, förklara den afvaktande ställning som, med afseende derå. K. M:ts regering ansett sig böra intaga. Ingen torde betvifla det hon, lika med andra upplysta och frisinnade regeringar, på det varmaste deltager uti ett olyckligt folks lidanden och motgångar; ingen kan betvifla att hon önskar se ett snart slut på en upprörande strid; men ingen lärer heller sörundra sig öfver, om hon noga öfverväger de medel, som lämpligast kunna leda till detta måls uppnående, och om hon icke lättsinnigt tillgriper sådana som dels kunna motverka ändamålet, i stället att befrämja det, och dels skulle kunna medföra följder, för hvilka hon blefve nödsakad att taga rikets ständers medverkan i anspråk uti en vida större utsträckning än de sannolikt sjelfva förmodat eller åsyftat. Den anhållan hvilken, enligt motionärens yrkande, borde af rikets ständer till K. Maj:t iramställas, är af egenskap att dess uppfyllande icke är beroende af K. M:ts ensidiga beslut. Dertill fordras ovilkorligen andra europeiska makters samtycke. Jag hemställer då om det vore rätt, om det vore klokt att af K. M:ts regering begära en åtgärd, om hvars genomförande rikets ständer icke kunna ega någon visshet, och att uti ett ämne af denna ytterst grannlaga beskaffenhet af K. M:ts regering begära vidtagandet af åtgärder, hvilka kunde föranleda ett afslag från de närma förbundna och mest vi änskapliga makters sida? Att framställa förslag, som man icke eger någon utsigt att kunna bringa till verkställighet, är en så ömtålig sak att, för min del åtminstone, jag icke skulle vilja ikläda mig ansvaret för ett räd i denna syftning. Jag är fullkomligt öfvertygad derom, att assigten med den motion, hvilken så väl på detta rum som inom borgareständet blirvit framställd, har sin grund uti en ädel känsla ar medlidande sör ett beklagansvärdt folk, och galunda innebär någon önskan att sätta K. Mäts regering uti en obehaglig och förlägsam ställning. Men jag tillåter mig hemställa, huruvida icke ett birall till motionen lätt skulle kunna föranleda ett sådant, mot motionsternas och rikets ständers afsigter stridande resultat. Om — såsom väl möjligt är — K. M:ts regering sunne att den at rikets ständer åsyftade samverkan med andra europeiska makter icke kunde ästadkommas. och sälunda icke funne tillräcklig anledning att derom framställa ett) förslag, hvaraf ingen nytta, men väl skadliga följder kunde uppstå; hvad blefve då resultatet annat, än alt regeringen icke kunde uppsylla en af rikets ständer framställd önskan, utan att ens vara i tillfälle att dertill nppegifva de verkande orsakerna, då framläggandet deral möjligen kunde föranleda meddeandet af förhandlingar, öfver hvilka hon icke etter behag kan förtoga, då de icke uteslutande röra henne ensam. Skulle ett sådant resultat vara nyttigt? skulle det vara önskvärdt? På grund af hvad j Jag sålunda haft äran anföra, och ehuru jag på intet vis vill mott