Göteborgsposten – 20 mars 1863, sida 1

UVA 0K 0 F. BONNIERS ROKTRYCKERI. derifrån oskiljaktiga väl bäst och säkrast främjas. Vi ega i vår historia, mine herrar, föga efterföljansvärda och varnande exempel på ständernas direkta ingripande i de utrikes ärendenas behandling; jag tror icke någon finnes som skulle önska se ett dylikt förhållande förnyadt. och K. M:ts regering skulle lifligt beklaga äterinsörandet af en praxis, som visat sig för säderneslandet så föga båtande. En sak är att yttra ett omdöme eller er åsigt om dagens skiftande händelser; en annan att framställa en önskan om vidtagande af åtgärder, hvilka antingen kunna vara för tidiga, eller ock, under den af våra former härfivtande långsamma behandling, till följd af andra under tiden inträffade händelser kunna komma alltför sent, och som dessutom lika lätt kunde hafva till följd att binda händerna på regeringen, som att åt densamma förläna det stöd, som man ofelbart haft för afsigt att lemna. Efter dessa allmänna betraktelser öfvergår jag till den särskilda fråga, som utgör föremål för frih. Staöl v. Holsteins nu föredragna motion. Om jag härvid i mina yttranden måste iakttaga en viss förbehållsamhet, är jag ölvertygad att ingen, som åt frågans vigt och betydelse egnat någon uppmärksamhet, deruti skall finna befogad anledning hvarken till klander eller till förundran. Med anledning af de uti konungariket Polen inträffade allvarliga händelser, hvilkas orsak, lika med motionären, jag af uppriktigaste hjerta beklagar, yrkar han, att K. M:ts regering skall uttala sin mening i frågan, såsom varande dertill icke blott fullt berättigad, utan ock traktatsenligt förpligtad; — han uppgifver att en cooperation mellan flera europeiska makter redan i denna riktning är å bane, — och han föreslår att rikets ständer må kos K. M:t anhålla att dess regering må, i samverkan med andra stater, som garanterat wiener-traktaten, i diplomatisk väg påyrka konungariket Polens återupprättande. Jag vill förmoda att ingen väntar sig att jag här skulle uttala min åsigt om innehållet af 1:sta artikeln i wiener-kongressakten af år 1815, eller om de rättigheter den åt de kontraherande makterna medgifver och de förpligtelser den ålägger dem. Af en föregående talare har här fullständigt blifvit uppläst innehållet af nyss åberopade artikel, hvilken, enligt hvad man har anledning förmoda, bler föreslagen af den ej längesedan aflidne, vördnadsvärde furst Adam Czartorisky, som vid denna tid af kejsar Alexander åtnjät ett högt förtroende, och som derföre med fullt fog kan antagas varit afsedd i Polens sanna intresse. Tolkningen af denna artikel har vid andra tillfällen än detta varit föremål för stridiga åsigter; och här torde ej kunna afgöras hvilken tolkning är den rättaste, eller huruvida en forpligtelse af denna artikels innehåll härflyter. Hvad mig beträffar, skulle jag önska att få hafva den åsigt, jag derom hyser, tills vidare för mig sjelt förbehållen, för att icke vara bunden af ett på förhand afgifvet yttrande, för det fall att händelsen så skulle foga att jag kunde komma att afgifva mitt yttrande inom den enda domstol som med afseende härå kan anses berättigad att fälla ett bindande, beslut. Utan att sjelf nn härom yttra en åsigt, ber jag dock att få fästa uppmärksamheten derpå, att Englands förste minister, då detta ärende nyligen i parlamentet behandlades, icke tvekade ytira det England icke ansåg sig hafva med afseende å Polen örpligtat sig till någon som helst garanti, och förklarade det enligt hans tanke England väl egde rättighet, men icke skyldighet att i rågan intervenera. Hvad dernäst den af frih. Staål medde-.