Göteborgsposten – 20 mars 1863, sida 1

bedrifter på minnet. Skall ni vänta här på edra vänner, miss Talboys ? — Ja, de komma hit att hämta mig, sedan de gjort sin rund. — Och ni ätervånder med dem till Mount Stanning denna eftermiddag? — Ja. Robert stod med hatten i sin hand och såg tankspridt på grafstenarne och kyrkogårdens låga mur. Clara Talboys betraktade hans bleka ansigte, som såg förstördt ut under den tillvexande skugga, som så länge varit kastad deröfver. — Ni har varit sjuk, sedan jag såg er sist, mr Audley? sade hon med låg röst, hvari hon återfann något af det melankoliska vemod, som utmärkt de toner bon aflockat den gamla orgeln. — Nej, jag har icke varit sjuk; jag har blott varit plågad och trottad af hundrade tvifvel och bryderier. I det han sade detta, tänkte han: Huru mycket gissar hon? huru mycket misstänker hon? Han hade berättat historien om Georgs försvinnande och sina egna misstankar, blott fördöljande deras namn, hvilka voro invecklade i saken. Men tänk om denna flicka skulle genomskåda den tunna slöjan och sjelf upptäcka hvad han velat dölja för henne. Hennes allvarliga ögon voro fästade på hans ansigte, och han visste att hon försökte läsa i djupet af hans själ. — Hvad är väl jag i hennes händer? tänkte han. Hvad är väl jag i denna qvinnas händer, hon, som har min förlorade väns ansigte och Pallas Athenes hållning? Hon läser i