Göteborgsposten – 19 mars 1863, sida 1

helsningar med sin förspråkare i Underhuset, lord Palmerston, vid hvars tribun tåget dock icke kunde stanna tillsölje af den starka trängseln. I Hyde Park skulle den mest storartade anblicken möta prinsessan, ty här stodo, såsom förut omtalats, de frivilliga kårerna, 17,000 man starka, uppställda i tvenne leder, och midtigenom dessa körde prinsessan under ett jubel, som aldrig tycktes vilja taga slut. Disciplin var ej att tänka på, officerare och gemene sprungo ut ur lederna rundtkring vagven, och endast med mycken möda uppnådde det kongl. tåget Paddington-stationen, hvilken visserligen var långt ifrån så smyckad som Bricklayerstationen, men dock tog sig storartad ut genom en mängd uppförda läktare och gallerier, besatta med flere tusen herrar och damer. Kl. 5 y. togo de kongl. herrskaperna plats i galavagnen, och straxt derefter satte sig tåget i rörelse, under det musiken spelade engelska och danska nationalmelodier, och dånande hurrarop från den församlade mängden sände den bortfarande prinsessan en hjertlig helsning från Englands hufvudstad. Till den kongl. stationen vid Windsor Slough anlände tåget kl. 6. Här mottogs det furstliga paret at kronprinsen af Preussen, prins Ludvig af Hessen och de unga prinsarne Arthur och Leopold. Eftersom det regnade, måste man här begagna täckta vagnar, till icke ringa missräkning för de goda innevånarnes glädje, men hurraropen ljödo dock öfverallt kraftiga och ihållande, I Eton, som man for igenom på väg till slottet, var en äreport rest och det bekanta ekolhuset var praktfullt illumineradt. Skolans elever voro uppställda på vägen utanför byggnaden och helsade de höga resande med dånande hurrarop. Adresser blefvo här öfverlemnade genom vagnsdörrarne, och efter ett mycket kort dröjsmål for tåget i flygande fart till Windsor, som var ståtligt ekläreradt. Alla husen voro smyckade med glada, entusiasmerade menniskor. Gatorna hvimlade af landtfolk, som i massa strömmat till Windsor och gat sin glädje luft i hurrarop, hvilka blandade sig med stadens jubel. Kl. 6!(; uppnådde vagnarne slutligen slottet Windsor, och den för prinsessan ansträngande dagen slutades nu, i det hon på slottets trappa mottogs af drottning Victoria, som väntade henne der, omgifven af en lysande samling hoffolk. Hållande sin höge fästman under armen, steg prinsessan uppför trappan till drottningen, som med en hjertlig omfamning helsade sin sons blifvande maka välkommen till Windsors slott. Ceremonielet vid sjelfva vigseln var fölJande: — Drottningen ankom privat från Windsors slott till den kongl. logen i St. Georges kapell och emottogs vid ingången till detta af öfverkammarherren. Prins Christian af Danmark med familj och de andra inbjudna gästerna ankommo kl. 11 i drottningens ekipager till den vestliga ingången af kapellet, jemte deras sviter och eskorterade af subalterna off.cerare at lifgardets första regemente. Här emottogos de kongliga gästerna af ceremonimästaren och af två kavaljerer och fördes till kapellets kor, hvarest platser blifvit inrättade för dem i hufvudgången som leder fram till altaret. Bland andra kongliga gäster uppräknas i första rummet den i London boende ostindiske fursten Maharajah Duleep Sing. Så snart de kongliga gästerna satt sig, började den egentliga processionen, nemligen första afdelningen med den kongliga familjen och drottningens hofstat; den andra processionen bestod af brudgummen med sitt följe och slutligen bruden. Bruden ledsagades af sin fader, prins Christian, och hertigen af Cambridge. Hennes släp bars af åtta ogifta da