Göteborgsposten – 19 mars 1863, sida 1

mangaddoingen, innan jag kommer till den tre gånger brottsligare, som anstiftat den ? Nej, icke förrän jag försökt andra medel att uppdaga sanningen. Skall jag gå till den eländige gubben och beskylla honom för delaktighet i nidingsdådet, hvarför jag tror att min stackars vän fallit ett offer? Nej, jag vill icke plåga den förskrämde stackaren som jag plågade honom för några veckor sedan. Jag vill gå direkte till den egentliga brottslingen och rycka från henne den sköna slöja, hvarunder hon döljer sin nedrighet, och pressa ur henne hemligheten af min väns öde samt förvisa henne för alltid från det hus, som orenas genom hennes dervaro. Han afreste tidigt följande morgon till Essex och kom till Audley före kl. elfva. Fastän det var tidigt, var mylady icke bemma. IIon hade farit till Chelmssord med sin styfdotter för att handla. Hon skulle aflägga flera besök i stadens grannskap och skulle troligen icke komma hem före middagstimman. Sir Michael var mycket bättre och ämnade sig ner till eftermiddagen. Kanske mr Audley ville helsa på honom i hans rum? På denna fråga svarade Robert nej. Han hade icko lust att råka sin ädelsinnade slägting. Hvad skulle han säga till honom ? Huru skulle han kunna jemna den bekymrets våg, som förestod? Huru skulle han kunna mildra det hårda slaget af den stora sorg, som väntade det ädla och förtroendefulla hjertat? — Om jag kunde förlåta henne det onda hon gjort min vän, tänkte Robert, skulle jag dock afsky henne för det elände hennes brott måste draga öfver den mans hufvud, som hyst förtroende till benne.