Göteborgsposten – 18 mars 1863, sida 1

Q2OTA : —— tioneradt af konungen. Jag förbigår bestäm melserna rörande försattarenrvodens beräknan de och öfvergår istället till några af de nya föreskrifterna, som föranledt så många knutna näfvar — i rockfickan. En 8 lyder så här ungefär: Ingen af kgl. teaterns skådespelare må på källare eller schweizerier inlåta sig i samtal om pjesernas värde, artisternas spel eller direktionens åtgärder. Den häremot selande blir första gången varnad och straffas andra gången med förlust al en half månads lön, tredje gången en hel månads lön och fjerde gången kan han afskedas utan några resonnemanger. Vidare i texten! Hvarje vid k. teatern anställd sujett skall spektakeldagarne när som helst vara att träffa i sin angifna bostad, eller också hos värdfolket tillkännagifva hvar han är att finna. Den häremot felande straffas första gången med varning. Vidare: Hvarje sujett, som har roll i en pjes, som gifvits under månadens lopp, är förbunden att när så påfordras spela sin roll utan repetition. Vidare: Sjukbud anses ej giltigt, såvida det ej åtföljes af vederbörligt läkarebetyg. De uppräknade bestämmelserna torde vara tillräckliga för att bedöma halten af det nya reglementet, om hvilket man kan säga: det är hårdt, men rättvist! Det kan vara hårdt t. ex. för Vasariddaren Almlöf att på gamla dagar behöfva bestämdt säga till hemma hos sig om han går till operakällaren eller på något annat håll, men det är å andra sidan i sin fulla ordning att teaterchefen vet hvar sujetterna äro tillfinnandes ifall repertoiren behöfver för qvällen ändras — flera gånder lär man haft anledning förarga sig öfver att icke sådant påbud fanns. Ilårdt kan vidare synas att sujetterna ej få å källare eller värdshus diskutera pjeser, roller o. s. v., men för riktigt måste man anse ett dylikt stadgande, helst när man vet huru skådespelarne, oftast af missnöje med en erhållen roll, bruka uttala sig öfver direktionens dåliga urskiljning, pjesens usla beskaffenhet o. s. v., hvarigenom det händt att ett styckes öde varit nära nog afgjordt på förhand, just genom dessa utbrott af dåligt lynne, och man känner huru lätt skådespelarnes omdömen kringspridas; de verka mer än man kan tro, och den som sål dessa omdömen till lits reflekterar i de flesta fall icke deröfver att skådespelarnes omdömen som oftast ej äro mycket att bygga på. Att det nya reglementet, som äfven har åtskilliga förargliga småbestämmelser, väckt en storm af ovilja, är naturligt nu att börja med, men det är troligt att stormen snart skall lägga sig, sedan sujetterne kommit till insigt al att reglementet föranledts af direktionens omtanka för teaterns framtida väl. Om Bournonvilles recett igår afton kan jag blott säga att den var besökt af ett fullt hus. Till nästa bref skall jag nämna några ord om Henri Meilhacs och Halevys komedi La Clef de Metella, som med stort bifall gifvits på Thåätre des Varietes i Paris och här kallas En liten nyckel samt Aubers opera Brama och Bayaderen. På Mindre Theatern har Lessings Nathan den Vise rönt en aucces diestime; att den ej slagit an är mindre att undra på, ty den är mera en filosofisk spekulation än ett drama. Hr Lagerqvist utmärker sig synnerligast i detta stycke och hans maskering är den ypperligaste man kan få se; hr L. anses också vara den förnämste af våra skådespelare i den vigtiga maskeringskonsten. Stycket är uppsatt med stor kostnad och dekorationernas österländska färgprakt verkligen öfverraskande. Det är underligt att hr Stjernström icke ökat priserna för att få sina stora kostnader betäckta, men kanske han kommer ihåg hur finska pressen anmälde -Neckens dotter, när hr Stjernström var i Helsingfors för några år sedan. Följande no