Göteborgsposten – 17 mars 1863, sida 1

— — A — London var mer än praktfullt smyckadt, men såsom det vackraste af hela ensemblen framhåller Times Hydepark med sina 17, ooo man entusiasmerade frivilliga, män af alla klasser och ställningar, som der bringade prinsessan en varm och konungslig helsning. Ett sådant jubel som det, hvilket egde rum i lördags (åtta dagar sedan), har man aldrig förut varit vittne till, och den nu lefvande generationen skall troligen aldrig komma att upplefva en händelse, som skall kunna väcka en sådan entusiasm. Times har delat sitt referat under rubriker för de vigtigaste mottagningsställena: Gravesend, Bricklayers Arms station, City, St. Pauls och Fleet street, Temple Bar, Pall Mall, Picadilly, Hyde Park, stationerna vid Paddington och Slough. Eton och Windsor, och vi skola, så vidt möjligt är, följa samma ordning. I Gravesend, der landstigningen skulle ega rum, var allt i liflig rörelse från bittida på morgonen. Otverallt såg man danska färger, och Dannebrogen svajade på mångfaldiga ställen. Tidigt på förmiddagen hvimlade gatorna af folk, och efter hand infann sig vid landstigningsplatsen en ofantlig mängd notabiliteter, som der tänkte bringa Englands tillkommande drottning sin välkomsthelsning, deribland Gravesends lordmayor, mr Sams, och borgmästaren mr Grady och lordmayorns fru, bärande en bukett i en praktfull blomsterhållare, som skulle öfverlemnas till prinsessan. Det var ett högtidligt ögonblick, då den kongl. yachten kom i sigte, betäckt med flaggor öfverst från toppen och ända ned, med prinsessans af Wales banr och den danska konungaflaggan i topp. Bakom och rundtomkring den ilade hundradetals ångbåtar med jublande menniskor ombord, och det var ett stoj, ropande och hviftande med näsdukar, som ej kan beskrifvas. Dånande kanonsaluter från den der stationerade eskadern och batterierna på land helsade yachten. Då prinsessan visade sig vid tönstret på salongen å däck helsades hon af dånande hurrarop. Då yachten lade till längs pålverket visade prinsessan sig å styrbordssida och blickade ut öfver den ståtliga scen, som tedde sig för henne. Prinsessan var klädd i hvit sidenklädning och en violett sammetskappa kantad mnd pelsverk; hennes hatt var af hvitt siden, besatt med rosor och andra blommor. Prins Christian och prinsessans syskon voro på samma gång äfven uppe på däck. I samma ögonblick som den kongl. yachten hade uppnått Gravesend, anlände prinsen af Wales, beledsagad af en talrik och lysande svit, till staden och begaf sig under folkets jubelrop genast i vagn ned till landstigningskajen. Prinsessan väntade sin höge fästman vid ingången till stora kajutan. Allas ögon voro riktade på henne, isynnerhet damernas, hvilka för intet pris ville låta den ringaste biomständighet vid det lyckliga parets sammanträffande gå för sig förlorad. Damerna kommo prinsen af Wales att rodna, i det de klappade i händerna, under det han gick genom deras leder ned till den kongl. yachten. Så snart prinsen satt sin fot på däck, gjorde han blott ett enda språng för att komma fram till kajutan. Han tog prinsessans hand, behöll den i sin och kysste den hänryckt. Bravo! skreko karlarne, under det damerna hviftade med näsdukarne. Derefter helsade prinsen på de öfriga prinsarne och prinsessorna, och alla gingo nu ned i kajutan för att äta frukost. Klockan var 12 1, då det unga paret gick i land. Prinsen af Wales hade prinsessan Alexandra under armen. 60 hvitklädda unga flickor strödde blommor för prinsessan och ontusiasmerade rop ljödo ånyo trån den osant-I