Göteborgsposten – 16 mars 1863, sida 1

att gömma på sina hemligheter, tillade miss Tonks med hätskhet. — Ni tror då att hon hade hemligheter? frågade Robert ifrigt. — Det vet jag att hon hade, svarade miss Tonks med kall bestämdhet, alla slags hemligheter. Jag skulle icke antagit en sådan underlärarinna i en respektabel skola utan ett enda ord af rekommendation från någon lefvande varelse. — Ni fick då ej af miss 3 Graham hänvisning till någon person, som kände henne? frågade Robert vändaude sig till mrs Vincent. — Nej, svarade frun något litet förlägen, jig afstod derifrän. Miss Graham gjorde ej anspråk på lön, jag kunde derföre ej göra anspråk på rekommendation. IIon sade att hon blifvit oense med sin far och att hon önskade finna ett hem fjerran från alla sina bekanta. IIon önskade att få vara i fred för de menniskorna. Hon hade, oaktadt sin ungdom, uthärdat så mycket ondt, och hon ville slippa från alla obehag. Huru kunde jag under sådana omständigheter fordra rekommendation, särdeles som jag såg att hon var en riktig dame. Ni vet, Tonks. att hon var en riktig dame, och det ar mycket obeskedligt af er att säga sådana fa-liga ting mot mig för att jag tog henne utan rekommemlation. — När man har favoriter, händer det att man blir bedragen af dem, svarade Tonks iskallt, utan att centensen tycktes angå saken i fråga. — Svartsjuka Tonks. hon var aldrig min favorit, svarade mrs Vincent förebrå-nde. Jag sade aldrig att hon var så nyttig som ni. Det vet ni väl att jag aldrig sade.