Göteborgsposten – 16 mars 1863, sida 1

——— —9——;;1:——— nom så godt han kan med potatis och härsket fläsk. All hans jordiska glädje innetattas i en stark njutning af bränvin — detta innerligt älskade läkemedel för alla sorger och bekymmer, för hvars erhållande han pantsätter sin kommande skord hos den alltid påpasslige juden. Han ligger helt och hållet i händerna på en utarmad och obarmhertig jorddrott, och hans ställning har blott blitvit olyckligare genom lisegenskapens upphäfvande; törst på senaste tiden har genom de åtgärder som vidtagits för införandet af ärftlig eganderätt proletariatet inom denna klass erhållit någon sjelfaktning och önskan att få ega något. Adeln ensam är verkligt jordegande och är jemte presteståndet den enda inflytelserika klassen i landet. Dess medlemmar äro talangfulla, älskvärda och de angenämaste sällskapsmenniskor i verlden. De hatva snabb upptsattningsförmåga i hänsyn till den lättare arten af musik, älska dansen med passion och slösa med galanteri mot det täcka könet, hvilket de bemöta med romanesk artighet. Man kan under alla omständigheter lita på deras ridderlighet och tapperhet, men det ligger någonting qvinligt i deras högsinthet, och fastän den stundom är ganska tramstående, är den likväl för nära beslägtad med sålängan för att vara af en uppriktig och varaktig beskaffenhet (:). De äro utomordentligt trätgiriga och egenmäktiga, erkänna ej någon högre lag, än sin viljas bud och öfvergå under vanliga förhållanden hvarje ögonblick från den ena önskan till den andra. I alla afseenden slösakviga och utan förmåga att gagna sig sjeltva, nafva de genombläddrat mer än tusende böcker, men ej studerat en enda. Under det de löda ölver at liberala önskningar, är det teras nöje att spela autokrat bland en hop vönder hvilka äro inlärda, att kyssa sållen vå deras klader, och fustän de äro de ömmaste makar, finna de det förenligt med äktenskapets pligter, att hålla ett par mätresser bredvid sin ullbedda gemål. Begåfvade med en innerlig hängifvenhet åt de ädlare elemencerna i den menskliga naturen och en oberinglig håg att ötverlemna sig åt alla slags rivola njutningar, förete de den märkliga bilden at en blandning utaf orientaliska och occidentaliska egendomligheter, hvilken sedan den länge varit töremål för deras grannars förvåning, ätven bidragit till att störta dem i den ruin, som är den naturliga följden af en oodtad talang och en obetvungen lidelse.