Gölebarg d. 16 Mars 1503. Sverige och Polen. Det synes vara ott faktum, att svenska regeringer anslutit sig till vestmakterna för en diplomatisk inblandning i den polska frågan. Vår regerings ställning har i denna angelägenhet äfven vacit särdeles klar. Hon har, såsom en gång protesterande emot Polens delning, med konseqvent iakttagande af sin förut följda politik, kunnat med all rätt för sin del biträda den eller dem, som drefvos af europeisk nödvändighet att fordra Polens rätt. Att svenska regeringen härvid kunnat räkna på folkets odelade godkännande, derom kunna ej tu tal finnas. Men ätven om vi, litet hvar, äro ötvertygade, att regeringen verkligen tagit det steg som pålitliga främmande organer uppguva, är det dock nationalrepresentationens vligt att göra sig derom föro ssad. Genom urr Björcks och Stael von Holsteins nyligen väckta motioner i ämnet å riksdagen har ulllälle gifvits åt representationen, att uttala en asgörande opinion i saken och skaffa sig den nödiga vissheten. Men det bör ej lemnas opåaktadt, att man i utlandet äfven vet, att