Göteborgsposten – 16 mars 1863, sida 1

en sig tjelf underhällande undervisningsmaskin för unga damer. — Kära Tonks, sade mrs vincent utan krus, denne herre är slägt med miss Graham. Mins ni bur länge det är sen hon kom till oss i Crescent Villas? — IIon kom i augusti 1854, svarade miss Tonks; jag tror det var den adertonde augusti, men jag är icke riktigt säker om det icke var den sjuttonde. Jag vet att det var en tisdag. — Tack, Tonks, ni är då den raraste och ovärderligaste i verlden, utropade mrs Vincent med sitt ljufvaste leende. — Det var kanske emedan miss Tonks biträde var så ovärderligt, som bon icke erhållit någon betalning under de sista tre eller fyra åren. Mrs Vincent had: kanske icke gifvit henne någon lön, just emedan lönens ringnet så illa motsvarade lärarinnans utmärkta förtjenster. — Är det något annat, som Tonks eller jag kan säga er mr Audley? frågade pensionsfrun. Tonks har mycket bättre minne än jag. — Kan ni säga mig hvarifrån miss Graham kom, när hon flyttade till er? frågade Robert. — Icke precis, svarade mrs Vincent. Det föresväfvar mig att miss Graham sagt något om att hennes hem legat vid hafvet, men hon sade icke hvar, eller också har jag glömt det. Tonks, sade miss Graham er hvarifrån hon var? — Nej bevars, svarade miss Tonks skakande baety elsefullt på sitt lUlla barska hufvud. Miss Graham sade ingenting till mig; dertill var hon för slug. Ilon var, trots sitt menlösa sätt att vara och sitt krusiga hår, den, som förstod