Göteborgsposten – 16 mars 1863, sida 1

— Då vill ni kanske säga mig hvilken dato den ung (damen flyttade till er. Mrs Vinecnt log och skakade på hufvudet. IIon had: ett vackert leende — det öppna leende, som man finner ho: qvinnor, som ha varit firade, och som ha alltför länge vari säkra på att behaga, för att kunna alldeles krossas af mot gångar. — Det tjenar till ingenting att fråga mig, mr Audley Jag är den minneslösaste menniska i verlden; jag har aldrig kunnat erinra mig någon dato, ehuru jag gör allt som står i min makt för att inprägla hos mina flickor huru vigtigt det är för deras framtid att de veta när Wilhelm Eröfraren började regera och allt sådant der. Men jag har icke den ringaste aning om hvilken tid då miss Graham kom till mig, fast jag vet att det är mycket längesedan, ty det var den sommarn jag hade min persikofärgade sidenklädning. Vi få rådfråga Tonks; Tonks kan icke misstaga sig. Robert Audl y uudrade hvem eller hvad Tonks var; kanske var det en dagbok eller en memoran:labok. Mrs Vincent ringde, och den piga, som släppt in Robert infann sig. — Bed miss Tonks komma hit, sade hon. Jag har något att tals med henne om. Inom fem minuter kom miss Tonks. Ilon var vinterlig och något frostbiten till utseendet, och tycktes föra kall luft med sig i de snäfva v:cken på sin mörka merino-klädning. Hon var af obestämd ålder och såg ut som om hon aldrig varit yngre och aldrig skulle bli aldre, utan skulle alltid förblifva arbetande fram och tillbaka i sin smala fåra, såsom