Göteborgsposten – 10 mars 1863, sida 1

tydliga byn, utan med den drömmande tröghet, som utgjorde en del af hans karakter. — Från Clara Talboys, mumlade han långsamt i det han betraktade kritiskt de rena skrifdragen i sitt namn och sin adress. Ja, från Clara Talboya, utan all fråga. Jag igenkänner en qvinlig likhet med den stackars Georgs stil, vackrare och bestämdare än hans, men lik, mycket lik. Han vände brefvet och undersökte sigillet, som bar hans väns familjevapen. — Jag undrar hvad hon skrifver till mig, tänkte han. Det är säkert ett långt bref, hon är just en qvinna, af hvilken man kan vänta ett långt bref — ett bref, som skall egga mig, drifva mig framåt, rycka upp mig. Men det kan icke hjelpas — så går det. Han bröt brefvet med en resignerad suck. Det innehöll blott Georgs begge bref och följande ord skrifna på insidan af kuvertet. — Jag sänder brefven; akta dem och skicka dem tillbaka. — C. T. Brefvet från Liverpool innehöll intet om författarens lif, utom hans plötsliga beslut att resa till en ny verld för att npphjelpa de affärer, som voro förstörda i den gamla. Det andra brefvet som var skrifvet nästan omedelbart efter hans giftermål innehöll en utförlig beskrifning på hans hustru — en sådan beskrifning, hvari hvarje anletsdrag var noga skildradt, hvarje gestaltens bebag och uttryckets skönbet framhållna con amore, hvarje väsendets tjusning målad med kärlekens glödande färger.