Göteborgsposten – 10 mars 1863, sida 1

flera månader qvar i Sonora. qvarhållen, påstods det, af samma svartögade senoritas Som hämmat hans verksamhet i ermosillo. Slutligen kallade en note från konsul Dillon grefven tillbaka till Kalifornien. Det är hög tid, att åter börja på nytt, skref den franske ministern; revenez ici au plus vite! Grefve Raousset återvände till San Francisco, men hade ej väl börjat sina förberedelser till en ny kampanj i Sonora, då han erhöll en inbjudning från Santa Anna, den nye presidenten öfver mexikanska republiken, att möta honom i hans egen hufvudstad. Lockad af det egna i denna kallelse, afreste grefven och hade under våren 1853 sin första sammankomst med Santa Anna, som emottog honom med öppna armar och stora bevis på vänskap. Segraren från Hermosillo var under några månader den mexicanska hufvudstadens lejon, och festligheterna nådde sin höjd i en ny garanti af presidenten, som lofvade honom ej allenast ofantliga jordområden, utan äfven ett omedelbart förskott af 250,000 francs kontant, jemte ett månatligt understöd af 90,000 fres. Det skenbarliga ändamålet med fördraget mellan Santa Anta och grefven var Sonoras försvar emot de indianska stammarne i norr; men det var dock allmänt bekant i Mexico, att presidenten i sjelfva verket behöfde hjelp emot sina medtäflare om makten, isynnerhet general Juan Alvarez, hvilken nyss rest sig. Men den senares utskickade, hvilka ansågo grefve Raousset för ett militäriskt snille, inläto sig äfvenledes i underhandlingar med honom; han upptog dessa gunstigt. och då komplotten upptäcktes, afsände Santa Anna en befallning om fängslandet af segraren vid Hermosillo. Grefven erhöll i tid underrättelse derom från franska ministern, kastade sig på sin springare och ilade midt i natten bort i galopp mot Acapulco. Han red natt och dag och sprängde flera hästar under sig, men lyckades dock uppnå kusten, och inskehpade sig ännu en gång på ett fartyg, som låg i ordning, för att begifva sig till San Fransisco. Här var allting i ordning, emedan hr Dillon under sin väns bortovaro ifrigt arbetat med att organisera en ny expedition till Mexico. 1,000 man voro redan inrollerade och ångare i ordning för att emottaga dem, då plötsligt amerikanska regeringen, afundsjuk på främmande fribytare, lade sig emellan för att bejda företaget. Hr Dillon arresterades och måste, oaktadt sin diplomatiska karakter, sätta hög borgen innan han blef frigifven, under det embargo lades på de för expeditionen hyrda tartygen. Likväl lyckades ångaren Challenge att komma ut ur San Franciscos hamn d. 2 april 1854, med omkring 300 man ombord ; och grefve Raousset, som bevakades i alla sina rörelser, följde efter under natten till d. 23 maj, å en liten fransk skonare af endast 20 tons drägtighet, kallad La Belle. Expeditionen anlände lyckligt till Guaymas, men angreps genast af en mexicansk kår om några tusen man. Fransmännen höllo tappert ut ända till sin betälhafvares ankomst, hvilken anlände till Guaymas först i början af Juli, sedan han med sitt lilla fartyg lidit skeppsbrott på kusten af Sonora, och nödgats under flera veckor lefva af växter och musslor. Längtande etter strid, ställde grefve Raousset sig genast i spetsen för sitt folk och gaf den mexicanske befälhafvaren, general Yanez, underrättelse om anfall. Striden började på Guaymas gator, på morgonen d. 13 juli. Mexicanarne, som voro försedda med kanoner, slogos tappert, och fastän fransmännen kämpade som lejon, måste de dock efter fyra timmars strid vika för öfvermakten, sedan de förlorat mera än hälften i döda och sårade. Grefve Raousset, som tagit sin tillflykt till franske