Göteborgsposten – 10 mars 1863, sida 1

2— K—L——— noga i penningeaffärer och erkänna statspappers verklighet — kontrasterande mot Jageets eller icke Jagets plågsamma obestämdhet i metafysiken. De trefliga rummen i Figtree Court förekommo Robert Audley denna afton tråkiga genom sin ordning och stillhet. Han hade icke någon lust att läsa i sin franska romaner, ehuru en hel paket ouppskurna sådana, som beställts den föregående månaden, och deribland både komiska och sentimentala, lägo och väntade på ett af borden. Ilan tog sin käraste sjöskumspipa och sjönk i sin faroritstol med en suck. — Här är tresligt, men här tyckes dock så ensligt i qväll. Om den stackars Georg satt midt emot mig — eller också Georgs syster — hon är mycket lik honom — så skulle jag kunna uthärda detta lifvet litet bättre. Men när man lefvat på egen hand åtta eller tio år börjar man önska annat sällskap. Han brast ut i skratt, när han rökt ut sin första pipa. — IIur kunde jag komma att tänka på Georgs syster! sade han, hvad jag är orimlig! Följande dags post medförde ett bref med en ledig, ehuru qvinlig utanskrift, som han icke kände. Ilan fann det på sitt frukostbord bredvid den varma franska brödbulle, som mrs Maloneys omsorgsfulla men något smutsiga händer svept i en handuk. Han betraktade kuvertet några minuter innan han oppnade det — icke undrande från hvem det var ty brefvet bar Grange IHeaths poststämpel, och han visste att endast en person kunde skrifva till bonom från den obe