Göteborgsposten – 10 mars 1863, sida 1

VARVA) Of rv En fransk hjeltesaga från Mexico. Det förtjenar i våra dagar att ihogkommas, huru drömmen om Mexicos eröfring under århundraden beherrskat fransmännens sinnen. Expeditioner, lika med den som Rapoloon III nu företagit, påtänktes under Ludvig XIV, Ludvig XVI, republiken och första kejsaredömet. Under de sista hundrade åren har knappast någon enda generation passerat öfver skådeplatsen i Frankrike, utan att för sin del bidraga till sökandet efter äfventyr i Corters land, de förmodade sabelaktiga skatternas och rikedomarnes land. Historien om det sista af dessa ätventyr, hvilken i allmänhet här är föga känd, fastän den lefver i Frankrikes minne, är i mera än ett afseende intressant och säges jemväl icke varit utan inflytande på den nuvarande kejsarens politik. Vi mena grefve de Raousset-Boulbons romantiska expedition till Sonora åren 1851—54. Grefve Rausset-Boulbon, ättling till en af de ädlaste adliga familjerna i Provence, var född 1817. Han förlorade tidigt sin mor och blef helt och hållet försummad af sin misantropiske fader, som tillbringade sina dagar i onyttig storhet i det gamla slottet Boulbon, hvarföre hans uppfostran uppdrogs åt brödrasällskapet la Jeune France. Sedan han blifvit myndig, for han till Paris och förstörde på några år sitt arf, bestående af omkring en million francs. Han tänkte då emigrera och for till Algior, men då han här ej rönte framgång, så återvände han till Frankrike just i rätt tid, för att bli vittne till februarirevolutionen 1848. Några vänner hjelpte honom till att grunda en tidning Friheten, i Avignon, och han bråkade mycket med att deklamera och föreläsa i klubbar, i afsigt att bli invald i nationalförsamlingen. Rösterna sveko honom dock i sjelfva det kritiska ögonblicket, och harmsen öfver en republik som ej förmådde uppskatta hans talanger, beslöt gretven att flytta öfver till Nya Verlden. Han landsteg i San Francisco i augusti 1850, med en lätt börs, men rik på storartade planer, och åsyftande ingenting mindre än eröfringen af Mexicos vestra provinser. Han uttalade öppet sina tankar om att den britiska racen erhöll för mycken makt på Amerikas norra kontinent, och att den tiden var inne, då Frankrike, såsom den förnämsta representanten för Europas stora romaniska nationer, skulle taga sin del af de rika länderna mellan Atlanten och Stilla Hafvet. Grefve Raouset var ej denj ende, som hyste sådana planer och drömmar; de hystes gemensamt med honom af hela den mera entusiastiska delen af la Jeune France i Gamla såväl som i Nya Verlden. Före grefvens ankomst till San Francisco, hade flere olika afdelningar fransmän begifvit sig från Kalifornien, för att eröfra eller kolonisera, såsom de ville kalla det, Mexicos bördiga länder; men de voro alla mer eller mindre olyckliga i sina försök, och onmkommo antingen i elände uti det förlofvade landet eller återvände som tiggare dit, hvarifrån de kommit. Grefven hade derföre svårt att i början finna villiga kamrater i sitt påtänkta företag, men efter aderton månaders förlopp lyckades han dock förmå hr Dillon, fransk konsul i San Francisco, att biträda honom i utförandet af hans plan. Efter en lång brefvexling mellan den senare och hr Levasseur, Frankrikes minister i Mexico, afreste Raousset till den mexicanska hufvudstaden, för att sjelf på stället undersöka förhållandena. Beskyddad af den inflytelserike franske gesandten, lyckades grefven jemförelsevis lätt och erhöll i april 1852 af presidenten Arista tillåtelse att bearbeta Arizonas silfvergrufvor i provinsen Sonora. Denna tillåtelse innebar utomordentlig fullmakt, ej allenast för grufbrytning, landtbruks