Göteborgsposten – 10 mars 1863, sida 1

———7 rer, predikanter, lärare, soldater, lagstiftare — hvad de vilja — men må de hålla sig stilla — om de kunna! Mr Audley for med händerna genom sitt rika, raka, bruna hår och upplyfte den mörka massan i förtviflan. — Jag hatar qvinnorna, tänkte han förgrymmad. De äro djerfva, oförskämda, afskyvärda varelser, skapade till sina öfvermäns förtret och förderf. Man behöfver blott tänka på den stackars Georgs affär. Alltsmmans är från början till slut en qvinnas skuld. Han gifter sig med en qvinna, och hans far förskjuter honom, så att han blir utan penningar och syssla. Han hör att den qvinnan dött, och det krossar hans bjerta — hans goda, bederliga, manliga hjerta — väl värdt en million af de förrädiska stycken egennytta och beräkning, som klappa i qvinnors bröst. Han går till en qvinnas hus, och blir aldrig sedd lefvande sedan den stunden. Och nu finner jag mig sjelf i en qvinnas ledband, som jag icke tänkt på allt intill denna dag. Och — och vidare — funderade mr Audley, är der Alicia; hon också är besvärlig. Jag vet hon vill ha mig till man, och jag tror nog att hon drifver saken derhän, innan hon slutar. Men jag såge helst att jag sluppe, ehuru hon är en rar, skrattande, ädelsinnad varelse — Gud välsigne hennes stackars lilla hjerta! Robert betalte sin räkning och gaf uppassaren hederliga drickspenningar. Den unge advokaten ville gerna utdela si. na små vackra inkomster bland dem, som betjenade honom ty den likgiltighet ban hyste för allt verldsligt sträckte sig äfven till pund, shillings och pence. Jag tror att han der utgjorde ett undantag från regeln, ty man finner merändel att filosofer, som kalla lifvet ett tomt gåckeri, äro gansk: