Göteborgsposten – 9 mars 1863, sida 1

AOO-2ss —— drillen än denne etränge statsmansom, sör att begagna ett engelskt uttryck, är på galen sida om semtiotalet. Då man tror honom försänkt i djup meditation och ifrigt sysselsatt med att omskapa verlden, tänker han måhända på en täck aktris, mademoiselle Denochden, eller erinrar han sig tokeriorerna i någon vaudeville. Det är blott en rättvisa att erkänna, det han vet huru man skall visa sig artig mot en dam, och jag är viss på att vid earl Cowley dotters giftermål med lord Royston i engelska ambassadhotellet i Paris var det ingen brist på denna artighet. I denna revy öfver de officiela nöjena under karnavalen är den bal som gas af furstinnan Metternich förtjent af sin fulla andel benndran. Balrummen hade blifvit uppförda för tillfället. På hvarje panelning funns ett präktigt spegelglas rikt prydt mod sällsynta blommor, i hvilket hela stundens kringfladdrande sällhet återspeglades. Vid den aflägsnaste ändan af rummet hade ett slags buen retiro blifvit uppförd i skapnad af en kanope, bestående af ett gyllene gallerverk. Der emottogos kejsaren och kejsarinnan. Af dem som hörde till det manliga könet — hvilka alla voro närmare eller fjermare förbundna med d. 2 December — må det vara tillräckligt att såsom den mest anmärkningsvärde omnämna en viss markis, hvilken vandrade omkring såsom vampyr med en flädermus på sitt hutvud. Damerna ha anspråk på att bli mindre flyktigt omnämnda. Kejsarinnan föreställde Juno, och hennes drägt var följaktligen beströdd med Argus hundra ögon, hvilket ingat en elak skämtare från Faubourg de St. Germain den iden att härmed helt visst menades att antyda den vigt som det kejserliga systemet lägger på polisspioneri. Prinsessan Metternich var en violett, omsorgsfullt kopierad etter Grandvilles teckning. Prinsessan Murat var en snöstorm. Madame de Korsakoff var en ström, hvars flodbädd representerades 1 hennes drägt genom en vederbörlig märgd ar sjogräs, snäckskal och fiskar. Madame Walewska var en kortlek, i hvilken samme surmulne skämtare säg en allusion på följande fula äfventyr: Detta tilldrog sig hos mademoiselle Barucci, en italiensk hjeltinna. En mera beständig lycka än den som vanligen faller på en spelares lott, ett ur leken draget kort hvilket ej var likt dem som begagnades i huset och många andra ofördelaktiga omständigheter hade tört hertigens af Grammont Caderousse — densamme som nyligen i en duell med tidningsskritvaren Dellou blef så olyckligt ryktbar — uppmårksamhbet på det sätt att spela, som iakttogs at en spamor, uvars namn (Garcia icke längre är någon hemlighet. En torklaring foljde, hvilken med rått eller orätt ledde de närvarande personerna att anse som bedragare icke blott den nyss omnänmde personen, utan ätven en annan, som är väl känd mom den musikaliska verlden. Följaktligen blefvo de båda visiterade och tillochmed deras kläder blefvo undersökta. Då banknoter dervid funnos under deras rocktoder och tillochmed under deras strumpband samt från togos dem. berättas en at de anklagade helt djerft ha yttrat: Mina herrar, antagom att vi bestulit er, så ha ni just nu bestullt oss. Vi äro således qvitt. Värci nan i huset lofvade, för att undvika skandal, att ersätta de förlorande och kastade ett halsband, värdt 80, 000 tres på spelbordet. Men iygentig ville hjelha. -Mina herrar yttrade en ar de närvarande, -man söker efter en kung för gr kKrna; här ha vi tvä! Hvad kan, i förbigående sugdt, vara orsaken till att man i F. ankrike kullar en bedragare för grek: Man berättar oss att mot slutet af Ludvig XIV:s regering en adelsman at grekisk härkomst vid namn Apoulos,