Göteborgsposten – 9 mars 1863, sida 1

la skönhet. Ilans ögon följde henne, då hon försvann bland tallarnas raka stammar, och sedan gick han långsamt ur planteringen. — Gud hjelpe dem, som stå mellan mig och hemligheten, tänkte han, ty de skula offras åt Georg Talroysminne, XXV. Robert Andley återvände icke till Southampton utan tog en biljett för det första bantåg till London, som afzick från Warcham, och han anlände til Waterloo-bridge två timmar efter mörkrets inorytamla. Snön, som varit hård och skör i Dorsetshire var svart och mjukt slask på Wat rlvoroad, och upptinades af krogarnas lyktor och den fladdrande gasen i slagtarnodarna. Robert Aulley ryckte på axlarna, när han betraktade de otrefliga gator, hvarigenom han fördes i hansom-caben. ty kör-vännen valde — med den fina instinkt, som tyckes medfödd hos hyrkuskar — endast mörka och ruskiga gator aldeles obekanta för vanliga fotgängare. — Hvad lifvet ät angenämt! tänkte advokaten. IILilken outsägligt herrlig gåfva! hvilken utomordentlig valsignelse! Må hvem som helst göra en öfverräkning af de stunder, då han varit verkligen lycklig — verkligt och fullkomligt belåten utan något i bakgrunden som stört njutningen — utan den ringaste sky, som kastat sin skugga vid horizonten,