Göteborgsposten – 6 mars 1863, sida 1

tal, i det han gaf sitt föredrag en starkt nekrologisk karakter. Med lätt och säker hand indelade han de under året aflidna utmärktare personligheterna — utan att strängt binda sig vid registret på bautastenen — i grupper efter den riktning deras strätvanden och studier tagit; och åt hvarje sädan grupp band han en bukett af friska doltande blommor. Ått egna sig åt det stora, herrliga och heliga, som lilvat dessa hädangangne, var det lötte, som bäst anstod ungdomen, menade talaren, och i denna tanka höjde han det mjödtyllda hornet tili Minnets och Löstets skål. berefter afsjöngs: Hell dig du höga Nord?Etter honom steg en anvan teolog, Universitetets prokansler, upp i tribunen för att föreslå en skäl för den skandinaviska Nordens begge konungar. Han erinrade om ett yttrande al Sveriges store häldatecknare, hvilket sedan blifvit upprepadt af mänga som hvarken äro hätdatecknare eller stora, neml. detta: Svenska folkets historia är dess konungars historia, och föreslog följande variation deraf: Svenska trihetens historia är dess konungars historia. Härmed ville talaren ej ha sagt att friheten dör, när konungen dör; hon är tvärtom långlifvad, ehuru hon, liksom skönheten ej förlorar på att vara ung. Tillämpningen af den allmänna satsen på våra närvarande politiska förhållanden förde hr biskopen in på representationsförslaget. Isan yttrade att han väl insåg det man väntade af honom ett utlätande ötver detta förslag, med anledning at allt hvad han verkat i trågan; och han bifogade en liten historik öfver denna verksamhet till upplysning och uppbyggelse för den derom okunnige. Hvad Sjellva den föreslagna reformen angick, ansäg talaren den önskvärd — icke för någon dess positiva förtjensts skull, ty när timret är detsamma kan den ena byggnaden vara så god som den andra, och föga vigt ligger på om man kommer i en rock eller i en annan till församlingar, utan derföre att ståndsrepresentationen förlorat landets förtroende. Kommentarierna till denna uppsattning göra sig sjeltva. Talaren slutade genom en önskan att Sverige aldrig måtte erfara hvad Polen nu erfar samt några icke blott vackra utan äfven bestämda och krafuuulla yttranden om vigten at ett trofast brödraskap i lust och nöd mellan de skandinaviska tolken. Sedan skålen för de begge krönte skandinaverne blilvit drucken alsjöngs: Ut svenska hjertans djup. Nu uppträdde studeranden Westdahl och föreslog i varma och hjertliga ord en skål för Köpenhamns universntet, erinrande huru just den dagen för ;ugelem år sedan ett täg af lundasltudenter ötver isen begitvit sig till Köpenhamn, der välkomnades de genom en fest på skudentföreningen — en test, der Ochlenschläger sjelf föreslog skälen för gisterna. Sedan dess hade Minnets och Löftets horn ofta höjts och många vintrar hvilat på Sundets vågor utan att nagon arkylt vänskapen mellan grannfolken — den tillhörde ej blott studenterna, den hade gått in i folkmedvetandet. Talaren erinrade om de oförgätliga dagar Luuds studenter sistlidna sommar tillbragt i Köpenhamn och önskade sedan dervarande universitet en allt högre utveckling under för densamma gynnsamma förhållande, ty studenten behöfde hägn för bibehållandet af kmdens rosorTalarestolen bestegs nu af studeranden Callmer. som föreslog skålen för hristianias universitet, erinrande om det intresse som lundastudenterna borde hysa för högskolan i brödralandet, och huru detta intresse stegrades genom de vänskapsband som knutits vid sista studentmötet. Deretter afsjöngs Länge var Nordens. Magister Thulin föreslog skålen