Göteborgsposten – 6 mars 1863, sida 1

död. Han kunde icke se hennes ansigte tydligt ty hon satt längt frän honom med ryggen vänd mot fönstret. — N.j, jag kan försäkra er, upprepade mr Talboys, ni misstager er på ett sorgligt sätt, — Ni tror att jeg misstager mig, då jag påstår att er son är död ? frågade Robert. — Bestämdt, svarade mr Talboys med ett leende, uttryckande belåtenhet med sin större klokhet. Bostamdt, min herre. Det var visserligen mycket singt af honom att försvinna så der, men icke nog slugt för at bedraga mig. Förlåt mig att jag s ger det jag förstår denna sak litet bättre än ni, och tillåt mig äfven att försäkra er om tre ting. Dat första är att er vän är icke död. Det andra är att han håller sig undan för att oroa mig, för att gäckas med mina känslor som — som en man, som var hans fader fordom, och sålunda slutligen erhålla min förlåtelse. Det tredje är att ban icke skulle erhålla denna förlåtelse, så länge han håller sig undan, och han skulle derföre göra klokast i att genast återvända till sin vanliga boning och sysselsättning. — Ni tror då att ban gömmer sig för alla sina bekanta för att —? — För att inverka på mig, utropade mr Talboys som i följd af sin inbilskhat hanförde hvarje tilldragelse i lifvet till sig sjelf och icke ville på något vilkor se saken från en annan sida. För att inverka på mig. Han kände min karakters obevaklighet, han kände mig till en viss grad, och han visste att alla vanliga försök att rubba mitt beslut och afvända mig från min för bela litvet utstakade plan skulle stranla. UHan försökte derföre ovanliga medel, han har gömt